Thierry Carlier ägnade sin karriär åt att sälja och köpa vapen för Frankrike. Som ambassadör i Sverige leder han nu ett försvarssamarbete där de två länderna i allt högre grad köper varandras materiel. Hans förklaring är avväpnande enkel.
Thierry Carlier har en ingenjörs syn på diplomati. Vi träffas över en kopp kaffe på hans officiella residens på Narvavägen i Stockholm. Innan han blev Frankrikes ambassadör i Sverige i mars 2025 tillbringade han större delen av sin karriär på DGA, Frankrikes myndighet för försvarsupphandling. Han blev så småningom vice generaldirektör och dessförinnan ledde han myndighetens internationella utvecklingsavdelning, den gren som hanterar vapenexport. I början av karriären arbetade han med robotsystem. "Du är välinformerad", skrattar han när jag går igenom hans meritlista.
Det är en passande bakgrund, eftersom det första konkreta försvarsprojektet i det nuvarande fransk-svenska förhållandet just handlade om robotsystem. Var det en slump, frågar jag. "Jag tycker det har varit ett mycket pragmatiskt exempel på vad vi gör i Europa", säger han.
Logiken är värd att förklara. År 2022, strax efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, hade Frankrike lanserat MMP, även kallad Akeron, en medeldistans pansarvärnsrobot från MBDA för markstrid. Landet behövde även en förmåga för kortare avstånd, vilket man saknade. "Det normala tillvägagångssättet hade varit att starta ett nytt program från grunden. Det hade tagit fem till tio år", säger han. "Men vi hade bråttom. Det här kriget hade börjat, vi ville utrusta våra soldater snabbare, så vi behövde se vad som redan fanns tillgängligt." Det som fanns tillgängligt var Sveriges NLAW, Saabs kortdistans pansarvärnsvapen. "Det matchade helt våra styrkors behov. Så varför skulle vi uppfinna hjulet på nytt?"
Samtidigt ville Sverige ha den längre räckvidden som Akeron erbjöd. Så de två länderna köpte in sig i varandras program. Frankrike, säger Carlier, tog sina första NLAW-robotar direkt från svenska armén; Sverige köpte Akeron i sin tur. "Det är en slags korsvis upphandling", säger han. "För båda våra arméer får vi tillgång till ett bredare utbud av kapaciteter, som redan finns tillgängliga. Och det ger synergier för företagen, Saab och MBDA, eftersom det låter dem samarbeta om nästa generation av både NLAW och Akeron."
Carlier beskriver de avtal som följde i samma ordalag, vart och ett på sina egna meriter. I slutet av 2025 skrev Frankrike kontrakt för Saabs GlobalEye som sitt nya flygburna radarspaningsflygplan, ett beslut som gör att landet kan pensionera sina åldrande AWACS-plan tidigare än planerat. "Återigen: vi behöver en kapacitet, Sverige har något tillgängligt som matchar vårt behov", säger han. "Och det kan man bara göra när man litar på den andra nationen. Vi litar på Saab, vi litar på Sverige."
Sverige, å sin sida, valde Frankrikes FDI-design för sina nya fregatter av Luleå-klass. Carlier kallar det gemensamma skrovet "en ryggrad för båda våra flottor", en plattform han förväntar sig att de två länderna ska vidareutveckla tillsammans över tid, genom framtida sensorer, drönare och gemensamt underhåll.
Förtroende är ordet han ständigt återkommer till, och han förankrar det i vad han kallar ett gemensamt DNA. När Nordic Defence Sector talade med Carlier ombord på den franska fregatten Amiral Ronarc'h i Göteborg tidigare i år, betonade han på liknande sätt Sveriges betydelse för det europeiska försvarssamarbetet. Båda är ingenjörsnationer med egen försvarsindustriell bas; Sverige, påpekar han, var väpnat och neutralt i 200 år. "För att vara neutral behövde man vara stark, och man behövde en mycket stark grad av pålitlighet från sin industri."
Intervjun fortsätter nedan
När jag frågar om "autonomi" och "suveränitet", de två ord som cirkulerar i varje europeisk försvarsdebatt, betyder olika saker för honom, viftar han bort distinktionen. "För mig är de ganska utbytbara. Det handlar egentligen om hur vi förhindrar oss själva från det vi kallar, och vad jag tror Sverige också kallar, skadliga beroenden." Det är, tillägger han noggrant, inte en reträtt från handel eller från allierade. "Det måste vara fri handel, men det måste också vara rättvis handel." USA "förblir vår starkaste allierad", och interoperabilitet inom Nato, i takt med att vapensystem blir "system av system", är "absolut avgörande". Målet, som han uttrycker det, är att fortsätta utveckla den interoperabiliteten "utan att vara beroende av USA".
Så vad ska ett svenskt företag göra om det tror sig ha teknik som Frankrike behöver? Det finns ingen genväg, antyder han, bara samma pragmatiska angreppssätt: förtroende, och en kapacitet som genuint fyller ett behov. "Eftersom vi litar på varandra, och eftersom Sverige har fantastiska industriella förmågor, banar det väg för konkret samarbete", säger han, och pekar återigen på GlobalEye. Dörren öppnas när matchningen är verklig.
Hur långt det kan sträcka sig blir synligt inom varje domän. Frankrike och Sverige har båda skrivit under avsiktsförklaringar om att leverera stridsflygplan till Ukraina, Rafale och Gripen, vilket, påpekar Carlier, kommer att lämna det ukrainska flygvapnet flygande "två europeiska flygplan, bästa i sin klass". Saab och Dassault, tillägger han, är "de enda företagen i Europa som fortfarande på egen hand kan utveckla och tillverka stridsflygplan", och de har en gemensam historia i den obemannade stridsflygdemonstratorn nEUROn.
Sverige, påpekar han, var bland de första länderna att engagera sig i Frankrikes "framåtriktade avskräckning", den satsning som Emmanuel Macron presenterade i ett tal i mars 2026 vid ubåtsbasen Île Longue om att utvidga de franska kärnvapenstyrkornas roll i den europeiska säkerheten, och Pål Jonson, Sveriges försvarsminister, representerade Stockholm vid rymdtoppmötet i Paris i september, där de två länderna kom överens om att utarbeta en färdplan för samarbete i omloppsbana.
Nästa år fyller det strategiska partnerskapet, som undertecknades första gången i Göteborg 2017, tio år, och Macron har bjudit in kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia på ett statsbesök i Frankrike. Carlier ser det som ett tillfälle att visa "den nivå vårt samarbete har nått, och hur Sverige och Frankrike tillsammans banar väg för våra allierade, för Europas framtid." Det verkar vara rätt plats, och rätt tid, för en vapeningenjör att vara Frankrikes ambassadör i Sverige.