Från Pentagons korridorer till kongressens salar löper tyngdpunkten i den transatlantiska säkerheten genom Washington D.C. Under sin tid i den amerikanska huvudstaden har Finlands försvarsattaché Juha Helle haft möjlighet att bevittna en förskjutning i supermaktens prioriteringar mot västra halvklotet och Arktis, vilket speglar ett bredare och mer komplext strategiskt landskap.

Inte bara de amerikanska prioriteringarna har förändrats, utan även karaktären på det nordiska försvaret. Sedan 2024 är alla fem nordiska länder NATO-medlemmar. Med dessa två samtidiga och monumentala utvecklingar lämnar Helle efter sig en position som ser helt annorlunda ut jämfört med när han tillträdde för fyra år sedan.

Ett mer komplext strategiskt fokus

Washington är känt som det globala centrum där stora beslut fattas, särskilt inom försvaret. Enligt Finlands försvarsattaché i USA, Juha Helle, har det amerikanska strategiska landskapet blivit mer diversifierat under de senaste åren.

– Västra halvklotet har blivit ett "nytt" fokusområde i amerikansk utrikespolitik. Och instabiliteten i Mellanöstern fortsätter att forma den övergripande bilden, konstaterar Helle, när vi träffar honom i hans soliga ambassadsvit på Massachusetts Avenue NW.

Samtidigt har regioner som tidigare var mindre framträdande i Washingtons dagliga diskurs, enligt hans uppfattning, fått betydligt mer uppmärksamhet än tidigare. Ett tydligt exempel är Grönlandsfrågan, som dominerade världens nyhetsrubriker för bara några veckor sedan.

– Arktis är numera en återkommande punkt på den strategiska agendan. Så var det inte tidigare.

Han konstaterar att Rysslands oprovocerade angrepp och offensiva operation mot den suveräna staten Ukraina har förblivit en ständig kärnfråga under hans tjänstgöringstid.

På jakt efter möjligheter inom den nordiska försvarssektorn

Snarare än att fokusera på begränsningar ser Helle med tillförsikt på de möjligheter som nu finns tillgängliga för den nordiska försvarsindustrin, nu när alla fem länder i blocket är NATO-medlemmar.

– Vi lyder nu alla under ett gemensamt kommando kallat Joint Force Command Norfolk. Utöver det är alla nordiska nationer, inklusive Island, i stor utsträckning villiga och engagerade i att investera i försvaret. Vi kan dessutom nu utveckla ett kollektivt försvar, vilket innebär att de nordiska länderna inte längre arbetar ensamma eller i isolerade stuprör. Allt annat följer av det faktum.

Överste Helle ser en verklig skillnad.

– När jag tillträdde som försvarsattaché tjänstgjorde tio finska soldater i olika befattningar i USA. Nu är antalet nära 50, och det inkluderar inte ens F-35-programmet.

Nordens roll inom NATO

Med blicken framåt ser Helle de nordiska länderna bilda ett alltmer sammanhållet block inom alliansen.

– Allt inom NATO måste balanseras med ett 360-graders tänkande. Men de nordiska nationerna utgör en mycket naturlig undergrupp som försvarar Nordens hörn av NATO. Det är därför jag tror att det nordiska samarbetet bara kommer att breddas och fördjupas under de kommande åren, samtidigt som dess betydelse i amerikanska ögon också växer.

Samtidigt håller den transatlantiska ansvarsfördelningen på att förändras.

– Européerna har det primära ansvaret för att försvara Europa, medan USA har sitt fokus på annat håll med ett undantag: det amerikanska kärnvapenparaplyet täcker fortfarande Europa.

Att navigera i osäkerhet i Washington

Trots långsiktig kontinuitet kvarstår viss osäkerhet kring de amerikanska strategiska prioriteringarna.

– Just nu är det lite oklart var det amerikanska fokuset kommer att ligga längre fram, säger Helle.

Han pekar dock på viktiga signaler som nordiska försvarsledare alltid bör fortsätta att följa, särskilt med tanke på de kommande amerikanska mellanårsvalen.

– Båda partierna är engagerade i att investera i militären och de tror på att uppnå fred genom styrka.

Stärkt finsk-amerikanskt försvarssamarbete

För Finland och USA förblir det praktiska samarbetet hörnstenen i relationen. Helle betonar vikten av tillförlitlighet i stora kapacitetsprogram.

– Att hålla tidplaner är avgörande, oavsett om det gäller F-35-programmet från USA till Finland eller isbrytarprogrammet från Finland till USA.

Med blicken framåt identifierar han rymden som ett område med betydande outnyttjad potential.

– Finland har ett flertal förstklassiga industriföretag, däribland ICEYE och Kuva Space, för att nämna några. Deras teknik tillsammans med amerikansk kunskap och tradition kommer att vara en god kombination när vi bygger upp våra nationella rymdkapaciteter. Utöver det kan vårt arktiska läge vara av intresse för USA längre fram.

Det industriella samarbetet, som fortfarande är under utveckling, stöds av Finlands nya ställning inom alliansen.

– Möjligheterna är begränsade som sådana, men till viss del kopplade till infrastrukturprogram i Finland. Det viktigaste för finsk industri är det faktum att Finland är en NATO-nation.

Denna intervju gjordes av Henna Alanko, programkoordinator vid Miltton USA