I början av maj arrangerade Västervik Drone Science Park årets upplaga av UAS Forum. Under två dagar samlar evenemanget ledande kompetens inom UAS-området för att diskutera och demonstrera utvecklingen inom området. Under dagarna hölls även flertalet presentationer från diverse representanter från såväl försvarssektorn som den civila. Även Nato hade representation på plats.  

Brigadgeneral Marc Lobel är en fransk officer och har mer än 20 års erfarenhet från tjänster inom Nato, EU och FN. Han har tidigare varit chef inom Främlingslegionens 2:a fallskärmsregemente. 

Idag är han chef för Supreme Headquarters Allied Powers Europe (SHAPE) J9, vilket ansvarar för civil-militär samverkan inom Nato och andra internationella partners som EU. Lobel berättar att en viktig del i hans roll är att tillse att den civila miljön tas i beaktning i planering och operationer. 

Bakgrunden till detta behov är de senaste årens grundläggande förändring, från insatser i Afghanistan, Irak och Kosovo – länder utanför Nato – till att förbereda sig på ett kollektivt försvarsscenario. När det sker ligger utanför både Lobel och Natos makt, men han menar att de måste vara redo att svara där sagda scenario sker.  

– Och det innebär att vi måste vara redo hela tiden för att möta det. Det är inte som i Braveheart, där den blå och röda sidan möts i mitten av ett tomt fält och slåss. Om det sker i Europa kommer det finnas omkring en miljard civila människor i mitten, säger han då vi slagit oss ned i vårsolen vid Gränsö Slott, utanför Västervik.  

Han fortsätter med att beskriva de militära beroenden som finns, och kommer fortsätta finnas, av civilsamhället. Infrastruktur, nätverk och uppkoppling, flygtrafik och sjöfart är alla exempel på delar där militären förlitar sig på civila aktörer. Som en konsekvens av nedrustning menar han att Nato just nu saknar den militära kapacitet som krävs för att transportera trupper, och behöver istället förlita sig på privata företag.  

– Just därför är det mitt jobb att föra in den informationen om den civila miljön, och se till att det vi planerar faktiskt går att genomföra i samma miljö. 

Han fortsätter:  

– För att visualisera mitt arbete: Vi har lag blå och lag röd på varsin sida. Men i mitten finns det en miljö som vi är mycket starkt beroende av. Vi kallar den lag vit, och vi behöver kunna jobba med mitten-elementet mer strukturerat, säger han.  

En del av jobbet går alltså ut på att studera och analysera civilsamhällets funktioner, och förstå vilka brister som kan finnas i händelse av en kris. Han lyfter det faktum att varje nation har civila beredskapsplaner för kriser som terrorattacker eller jordbävningar, samtidigt som de saknar en civil plan för ett krig.  

– Därför jobbar vi med alla 32 medlemsländer för att integrera ett sådant tänk strategiskt, och vi ser till att de är anpassade till Nato-standarder. Det är ett löpande arbete med mycket dialog med myndigheter och regeringar, säger han.  

Så ni vill förändra tankesättet kring civil beredskap genom att skapa ett nytt ramverk?  

– Ja, i det långa loppet vill vi se ett förändrat tankesätt. Men jag tror att ni i Norden ligger längre fram än många europeiska länder. Ni stod på egna ben och behövde vara förberedda på allt, det innebär också en bättre helhetsbild vad totalförsvar innebär, tror jag.  

Lobel jämför dagens beredskap med den under Kalla Kriget. Han menar att dagens militär i större utsträckning är beroende av civilsamhället för logistik och transport, medan man under den senare halvan av 1900-talet hade större militär kapacitet att hantera logistiken på egen hand.  

– Efter Kalla Krigets slut började vi istället att rusta ned. I princip så kvittade vi bort mycket av den kapaciteten, för istället planera för att använda civila lastbilar och tåg för trupptransport, säger han och fortsätter:  

– Sakta men säkert har vi hamnat där vi är idag. Exempelvis med en militär som är beroende av civila datacentrer och internetkablar för att fungera.  

Genom att titta på kriget i Ukraina blir det tydligt att infrastruktur ständigt bekämpas av fienden. Men han menar att det också går att ta lärdomar kring hur den ska beskyddas.  

– Det är väldigt tydligt hur fundamentalt det kommer vara att beskydda vår egen infrastruktur, säger han.  

Jag gissar att det inte är en lösning att placera ut luftvärn i hela Europa?  

– Då skulle vi behöva lägga omkring 90 procent av statsbudgeten på försvar, och det tror jag ingen vill. Så nej det är ingen hållbar lösning, säger han.  

Lobel tar också upp de kabelbrott som upptäckts i Östersjön, vilket föranledde Nato-operationen Baltic Sentry. Han menar att infrastrukturen behöver skyddas, men påpekar också att de stora företagen är bra på att beskydda sin egen verksamhet, ibland bättre än staten själv.  

– Generellt så har de stora företagen enormt bra koll på vad som händer omkring deras kablar, och de har kapaciteten att försvara den på egen hand. Ibland är de nog bättre än oss till och med, och militären kan inte göra allt samtidigt. Det är tydligt att kriget bara kommer vinnas om försvarssektorn samarbetar med det civila, säger han.  

Vad hoppas du kunna ta med dig från årets UAS Forum? 

– Det har blivit väldigt tydligt på väldigt kort tid hur drönaranvändningen formar kriget. Det handlar inte bara om kinetiska effekter, utan också hur drönare kan användas för att underlätta logistik och liknande funktioner. Samtidigt behöver man förstå drönare för att kunna försvara sig mot dem, det gäller både militärt och som samhälle. Där finns det mycket vi kan lära oss, säger Lobel. 

Vad blir det viktigaste att implementera framgent?  

– Jag hoppas verkligen att vi lyckas bygga upp en tydlig förståelse för den civila miljö där vi kan komma att strida i. Gör vi inte det så är jag övertygad om att vi misslyckas, säger han och fortsätter: 

– Men om vi lyckas så kommer vi ha ett mer avskräckande Nato. Ett samlat Nato som signalerar att de är redo att möta ett krig på alla samhällets plan, statligt såväl som civilt, säger Marc Lobel avslutningsvis.