Bilfärden har tagit oss till Livgardet i Kungsängen. Enligt instruktionerna och en kartnål ska intervjupersonerna för dagen befinna sig ute på övning i skogarna runt området. Bilen studsar fram längs leriga skogsvägar medan blicken är fäst på nästa gupp i terrängen. Plötsligt rör sig något grönt i ögonvrån och i samma stund uppenbarar sig en handfull soldater som nyss smält in bland träden. Framme. 

Jakob Blomqvist och Fabian Duke är två av initiativtagarna till STRILAB, Livgardesbrigadens (IB 1) eget laboratorium och krigsinkubator. Duon är reservofficerare på brigaden och det är de som tar emot oss på IB 1:s fältövning under långfredagen.  

STRILAB är sprunget ur behovet att utveckla ny förmåga och teknik på förbandsnivå. IB 1 har tidigare tagit fram egna tekniklösningar, som nu testas i fält, och inom ramen för inkubatorn kommer man under sommaren att hålla ett fem veckors långt program där deltagare får testa problem och lösningar för det moderna stridsfältet. Enligt Blomqvist är det ett naturligt sätt att utnyttja kompetensen som finns inom förbandet.  

– Vi är ett av få förband som har denna volym av deltidssoldater (GSS/T). Vissa av oss jobbar till vardags, men den största delen är studenter, och en stor del är ingenjörsstudenter, berättar Blomqvist.  

Duke fyller i:  

– Det är 53 procent av våra deltidsanställda som läser någon form av teknisk utbildning, enligt en undersökning.  

När IB 1 återstartades 2024 utgjordes förbandet alltså av en stor del studenter med ett intresse för både teknik och försvar. Blomqvist minns tillbaka till när den första gnistan, till vad som idag är STRILAB, först tändes. I samband med en övning ville de också använda en drönare.  

– Lycka till med det, tänkte vi. Men sen tänkte vi ett varv till... Om vi inte kan köpa eller få tag i en, kan vi inte bara bygga den själva?  

I en verkstad på Kungliga Tekniska Högskolan skred en grupp soldater och studenter till verket. De skissade, 3D-printade och satte ihop den drönare som sedan kom att användas i övningen.  

– Helt plötsligt hade vi soldater som kan vara både användare och utvecklare av ny teknik, och då är det bäst att låta dem göra det, säger Blomqvist. 

Efter det fortsatte liknande gräsrotsinitiativ att växa fram inom förbandet. 

Bland annat byggdes Soldatappen som ska underlätta administrativ hantering och spara tid för soldater och ledning. För en bataljon som på ett par år gått från 30 till 400 T-anställda, är minskad tid för administrativa uppgifter en värdefull resurs.  

– Vi har en kompaniledning bestående av yrkesofficerare som lägger enormt mycket tid endast på pappersarbete. Om vi kan lösgöra dem från det så är det fruktansvärt värdefullt för hela verksamheten, säger Duke.  

Råttan är ett annat initiativ på förbandsnivå. Den fjärrstyrda UGV:n har genomgått flera olika iterationer, och idag är den på plats för att delta i övningen.  

Finns det mycket regler att ta hänsyn till när man bygger egen utrustning på detta vis?  

– Det finns definitivt ett omfattande regelverk. Samtidigt befinner vi oss i en tid där risktagandet måste vara ganska högt för att vi ska kunna hålla tempot, och då behöver man väga säkerhet ur flera perspektiv, säger Duke och fortsätter:  

– Vårt existensberättigande är att bygga krigsförband och upprätthålla deras förmåga. Det är vårt huvuduppdrag, och nu när vi tar egna initiativ har vi hittills mötts av dynamisk och positiv respons.  

Upplever ni att det har förändrats de senaste åren?  

– För fyra år sedan tror jag inte att det här hade varit möjligt. Den kulturen fanns inte riktigt i väggarna i Försvarsmakten, till skillnad från nu. I dag finns en större tillit till enskilda förband, officerare och soldater, säger Blomqvist.  

De lyfter Ukraina som ett föregångsland i det avseendet, och pekar på de utvecklingsenheter som finns på en låg nivå rent organisatoriskt. När soldaterna själva är med och utvecklar nya lösningar, blir cykeln för att ta fram och implementera nya metoder mycket snabbare.  

– Det har visat sig fungera i Ukraina och varit en stor framgångsfaktor. Därför finns också en vilja att låta sådana initiativ växa fram här, säger Blomqvist.   

Själva programmet är upplagt som ett intensivt utvecklingsprogram inspirerat av startupvärlden. Upplägget liknar en accelerator eller inkubator, och programmet pågår alltså i fem veckor under sommaren. Även experter från olika delar av sektorn kommer att delta med rådgivning.  

Samtidigt samlar brigaden under våren in erfarenheter från verksamheten. De utvärderingspunkterna blir sedan stommen i det arbete som programmet gör under sommaren. Duon menar att erfarenhetshanteringen i Försvarsmakten tenderar att tappa styrriktning under våren.  

– Vi utbildar på hösten och övar på våren, samlar in lärdomar, och sedan kommer sommarsemestern. Folk försvinner åt olika håll, och när man kommer tillbaka på hösten är det nya värnpliktiga och ett högt tempo. Då blir det svårt att hinna omsätta erfarenheterna i praktiken, säger Blomqvist och fortsätter:  

– Vår tanke är att Stridslaboratoriet ska bli den sista pusselbiten i den cykeln. Deltagarna tar hand om erfarenheterna från vårens övningar och arbetar med dem i fem veckor under sommaren. Målet är att ta fram konkreta lösningar som sedan kan skickas in och implementeras under hösten.  

Hur kommer implementeringen att se ut?  

– Det vi utvecklar kommer att vara prototyper för att förstå vilken lösning som behövs. Det är alltså inget som ska stå färdigt. Vi vill kunna ta metoder och testa dem, se vad som fungerar och vad som behöver förbättras.  

Istället för att beställningar uppifrån ska utredas och upphandlas under en period på ett par år, så kommer dessa initiativ underifrån. Förhoppningen är att ledtider och rent administrativa aspekter ska minska.  

– Ett bra exempel är att tänka hur det här hade sett ut för några år sedan. Då hade det blivit en beställning som skickats upp till högkvarteret, utretts länge och sedan kanske lagts ut på någon form av upphandling. Hela processen hade tagit väldigt lång tid, säger Blomqvist.  

Duke tillägger:  

– I stället har vi tagit med oss en attityd från startupvärlden. Vi provar oss fram i liten skala, testar idéer, misslyckas ibland och lär oss av det. Sedan förbättrar vi lösningen direkt och börjar skala upp den över tid. Det är ett helt annat arbetssätt, snabbt och underifrån, säger han avslutningsvis.