Ny på jobbet: Joachim Peru

Vad har du för arbetslivsbakgrund från det civila samt FM och Hemvärnet?

Min bakgrund är främst från manöverförband där jag spenderade ett antal år som instruktör och plutonchef för en spaningspluton. Det arbetet ställde sina krav på uppfinningsrikedom och flexibilitet. Utöver det har jag arbetat en del med fältarbete och prickskyttetjänst. Förutom min första insats utomlands så har de övriga insatserna varit i en miljö med lös struktur med bristande eller obefintlig infrastruktur vilket i sin tur har tvingat fram uppfinningsrikedom i sig.

Under perioden 2016-2020 så lämnade jag Försvarsmakten som aktiv officer och var reservofficer medan jag arbetade som projektledare för ett byggföretag där jag lärde mig oerhört mycket kopplat till ekonomiska flöden och att fläta ihop olika aktörer.

Du har ju tidigare arbetat som Vapenofficer inom Hemvärnet, kan du berätta om den erfarenheten? 

Som Hemvärnets vapenofficer har jag arbetet på nästan daglig basis med frågor på ren stridsteknisk nivå till rent politisk. Jag har till exempel både arbetat med att stötta enskild hemvärnssoldat och instruktör kring bästa placering av magasinfickan på stridsvästen, samtidigt som jag har stöttat departementen med frågeställningar kring hur ekosystemet för civilt skytte, våra frivilligorganisationer, det militära skyttet och de andra vapenbärande myndigheterna hänger ihop.

Jag brukar försöka exemplifiera med att Zlatan dök inte bara upp en dag i landslaget, han började någonstans som ungdom och hade tränare som stod på ideell basis vid någon fotbollsplan utanför Malmö och skapade förutsättningarna. Detsamma gäller våra skjutinstruktörer i Försvarsmakten. Det sammanhanget är inte alltid självklart för de som inte arbetar med frågorna. Utöver detta så har arbetet också inneburit en hel del kontakter med industrin och även andra allierade nationers försvarsmakter kopplat till skjututbildning och utveckling av densamma.

I Sverige har vi sedan 2021 en oerhört bra skjututbildning som står sig internationellt. Där har nu United States Marine Corps (USMC) anammat skjututbildning med många likheter med vår och likartad filosofi bakom.

Arbetet har dock först och främst gett mig möjligheten att arbete med systemet skjututbildning från ax till limpa. Jag har arbetat med eldhandvapnets rent praktiska funktion, utbildningen kring detta, att skapa digitalt utbildningsmaterial, revidering av kursplaner för att skapa synergi, ta fram regelverk som ska syfta till en rättvis tävling och kraftmätning samt uppdrag gentemot våra FFO för att de ska få rätt förutsättningar i att stötta oss i detta.

Vad har du lärt dig av tidigare arbetslivserfarenheter? 

Innan jag lämnade Försvarsmakten 2016 var jag kanske inte känd för att jag satt på mina händer, stannade i min box och prioriterade form före funktion. Min tid som projektledare på ett företag i en expansiv bransch har bidragit starkt till min inställning kring hur jag kan driva saker framåt och ägarskap kring de problemställningar som står framför mig.

Precis som vår Överbefälhavare poängterar om och om igen så har vi ett arv av närmast institutionaliserad ängslighet och återhållsamhet i vårt förhållande till våra egna regelverk och kultur kan ofta trumfar doktrin. Vi behöver stöpa om vår kultur inför de utmaningar vi står framför.

De två största lärdomarna från det civila som jag förde med mig in tillbaka är att precis som i det civila lösa mina och organisationens problem där jag stöter på dem och kan göra något åt dem. Och att samtidigt agera kostnadseffektivt främst relaterat till tid. Det har kommit att bli framgångsfaktorer i mitt värv.

Detta kan te sig banalt men jag satt senast för två år sedan med representanter från en annan stridskraft som hade mycket svårt att greppa att vi i Hemvärnets skapat utbildningsunderlag bara för att vi sett ett behov och det var efterfrågat. Vem hade beordrat det? Kan man verkligen bara göra saker utan att det står i verksamhetsuppdraget?

Det har varit en styrka att kunna peka på vad tid kostar, både i ekonomi men också i vad samma tid skulle kunna ägnas åt istället.

Om vi till exempel nyttjar system X istället för system Y som skapar en initial kostnad i tid och ekonomi kopplat till införande kan vi sedan räkna hem det i sparad utbildningstid, förberedelser och efterarbete för instruktörer.

Tid vi antingen kan nyttja till annan utbildning eller helt enkelt spara in på. Detta har varit särskilt viktigt med hänsyn till Hemvärnets avtalspersonal.

Likaså att skapa förutsättningar för att personalen till del kan tillgodogöra sig utbildning i hemmet för att sen kunna vara på plats en kortare tid.

Vad innebär din nya som chef för innovationsavdelningen inom Hemvärnet i praktiken?

Innovationsavdelningen är ett av benen hos Hemvärnets Experimentkontors (HeX). Innovationsavdelningen är den del av HeX där lejonparten av det praktiska arbetet pågår. I praktiken leder jag ett antal olika team av avtalspersonal som arbetar med olika projekt inom ett antal områden.

Vi möts både fysiskt och digitalt med jämna mellanrum där riktlinjer sätts för det kommande arbetet.

Vi arbetar nu med att synkronisera vår verksamhet med de andra stridskrafternas experiment/innovationsavdelningar för att undvika dubbelarbete och hitta synergier.

Just nu består mycket av mitt arbete av att dels skapa strukturer men främst att försöka besvara den kolossala anstormningen av goda idéer och önskan kring samarbeten från personalen, andra förband, myndigheter och företag.

Jag har ett konstant dåligt samvete kring vår förmåga att återkoppla till alla som hört av sig. Det är tydligt att det funnits ett uppdämt behov av att någonstans kunna ventilera sina idéer och projekt.

Vad fick dig intresserad av din nuvarande roll och vad hoppas du kunna tillföra? 

Jag har egentligen alltid drivit på för utveckling och innovation så när denna befattning kom på tal blev det ganska naturligt ta klivet i den riktningen. Jag hoppas att jag kan skapa en brygga mellan den goda idéen och en färdig produkt som ökar förmågan och gör våra soldater och chefers liv enklare.

Slutligen, vad ser du fram emot med kommande år ur Hemvärnets perspektiv, och vad kan du se för utmaningar framåt? 

Jag hoppas att vi kan se en ännu mer ökad rådighet för stridskraften och dess resurser, att vi kan gå mot att bli en egen försvarsgren samt att kunna hälsa nya soldater välkomna in i systemet.

De största utmaningarna har vi internt kopplat till våra regelverk, processer och de få som fortfarande inte förstått Överbefälhavarens och försvarsmaktsförvalterns syn på riskaptit och prioriteringar.