Nordic Defence Sector har intervjuat narkosläkaren och forskaren Johan Ullman, som leder Nato-projektet MASHIEN. Studien undersöker hur stötexponering ombord på snabbgående båtar påverkar besättningens stridsvärde och hälsa. Resultaten ska lägga grunden för en gemensam standard för att förhindra allvarliga skelett- och hjärnskador hos operatörer.

Johan Ullman är reservofficer och läkare. Som flottiljläkare i 1. ytattackflottiljen 1984 uppmärksammade han effekterna av stötexponering ombord på högfartsbåtar.

– Jag fick i uppgift att friskmönstra de värnpliktiga från torpedbåtsdivisionerna och fann till min förfäran att 85 procent hade fått ont i ryggen av att göra lumpen ombord. De sa att det inte spelade någon roll om man satt eller stod, det gjorde bara oerhört ont när båtarna slog i sjön, säger Ullman till NDS.

Den insikten fick honom att börja forska på hur mekaniken och exponeringen egentligen ser ut. Historiskt sett har mätningar till sjöss fokuserat på vibrationer, vilket han menar är direkt felaktigt när det gäller att bedöma risken för allvarliga skador.

– Det fanns ingen verklig kunskap på det här området. De flesta som tidigare har forskat på detta har inte förstått fysiken bakom hur mycket energi en stöt innehåller och hur extremt snabbt den energin överförs till människokroppen, säger han.

För att förstå den verkliga skaderisken är begreppet "jerk" centralt. Det beskriver hur snabbt accelerationen förändras. En kraftig acceleration som byggs upp över tid påverkar hela kroppen likformigt, medan en plötslig och hård stöt får helt andra konsekvenser.

– Om accelerationen går från 0 till 10 g på tio millisekunder ger det en mycket högre mekanisk effekt än om det tar 50 eller 100 millisekunder. En smäll som går rakt upp till max direkt, och sedan klingar ut, påverkar kroppens olika organ på olika sätt. Detta beror på att stopptiden är så mycket kortare. Det är den typen av exponering som gör att personalen slår sönder sina ryggar och nackar, förklarar Ullman.

För att kartlägga problemen och hitta gränsvärden leder han nu en forskningsgrupp inom Nato Science & Technology Organisation (STO). NDS har tidigare publicerat ett inlägg av John-Mikal Størdal, chef för STO CSO. Studien Ullman leder går under namnet MASHIEN och involverar totalt 34 forskare från 15 olika länder. Projektet finansieras främst av den svenska Försvarsmakten genom FoT-medel för forskning och teknisk utveckling.

– Alla människor, vågor och skrovsmällar är olika. Vi behöver stora mängder data och måste mäta på båtarna ute i verkligheten. Två man per båt bär accelerometrar som fästs nära höftbenskammen och mäter i tre axlar till 5700 mätpunkter per sekund per båt att analysera.

Ullman menar att ett välkänt problem inom den marina miljön är underrapportering av symptom. Personalen undviker ofta att söka vård på förbandet av rädsla för att förlora sin flyg- eller sjöstatus och i stället hamna bakom ett skrivbord. För att få fram objektiv data kombineras nu de tekniska mätningarna med daglig, anonym informationsinhämtning från operatörerna.

– En gång om dagen får deltagarna en ping i sin mobiltelefon. Där ska de ange om, och var de har ont, samt genom en slider dra på en skala hur stark smärtan är, om man har åkt båt och i så fall vilken båt. Genom att matcha den rapporterade smärtan med den uppmätta exponeringen kan vi korrelera vilka specifika stötnivåer som leder till problem, säger Ullman.

Tidigare har fokus nästan uteslutande legat på muskuloskeletala problem, men på senare tid har insikten vuxit om att stötarna även orsakar allvarliga neurologiska och kognitiva skador. En intern enkät riktad till pensionerade amerikanska operatörer visade att 33 procent hade upplevt medvetslöshet till följd av helkroppsstötar ombord.

– Det handlar inte bara om diskbråck och kotkompressioner, utan nu även om hjärnskador. När båten slår i vattnet och kroppen pressas nedåt, slungas huvudet framåt med en enorm kraft. Hjärnan skakar inne i kraniet och rotationen orsakar skador som liknar dem vi ser hos gamla proffsboxare eller spelare i amerikansk fotboll, så kallad CTE (chronic traumatic encephalopathy).

Allvaret i de kognitiva skadorna blev en stor nyhet när en amerikansk båtoperatör tog sitt eget liv och New York Times 2024 publicerade en artikel om fallet. Obduktionen visade att hans hjärna var djupt genomsyrad av kumulativa skador kopplade till hans tjänstgöring.

– Det började med att han fattade omdömeslösa beslut och blev medicinskt pensionerad. Man trodde felaktigt att det var ett psykiatriskt problem. När obduktionen sedan bekräftade extrem CTE tog det fart i USA. Det ledde till förhör i senaten och resulterade i att flera amerikanska forskare anslöt sig till vår studie, berättar Ullman. Nu har ytterligare ett dussin kommit med.

Inom studien har 15 länder enats om ett nytt sätt att mäta och kvantifiera stötexponeringen. Resultaten kommer att användas för att ge förarna relevant information i realtid, specifikt för varje båttyp, om när exponeringen närmar sig eller uppnår förmodat skadliga nivåer.

Farhågor har lyfts kring att striktare säkerhetsregler skulle kunna tvinga ned hastigheterna och minska den operativa förmågan, men den bilden tillbakavisas helt.

– Detta kommer inte att begränsa förmågan, tvärtom. Det kommer att sitta en display på varje båt som indikerar stötexponeringen i grönt, gult eller rött. Då får föraren direkt objektiv information och kan anpassa farten till uppgiften. Måste man fram snabbare t.ex. under beskjutning kan man fortfarande göra det, men i det långa loppet minskar detta onödig och skadlig exponering och förbanden upprätthåller stridsvärde och operativ förmåga, avslutar Ullman.