Inom STRILAB, Livgardesbrigadens (IB 1) egen krigsinkubator, har en soldat och en reservofficer på fem veckor byggt ELD, ett plugin till lägesbildsappen ATAK som digitaliserar begäran om indirekt eld. En ordergivning som tidigare måste gå muntligt över talnätet kan nu skickas som ett meddelande i en app. Bakom projektet ligger själva idén med STRILAB: bygg nedifrån, från soldaten, i stället för uppifrån.

STRILAB är Livgardesbrigadens (IB 1) egen krigsinkubator, ett stridslaboratorium där reservofficerare och soldater utvecklar teknik och metoder underifrån, med arbetssätt lånade från startup-världen. I sommar hålls för första gången ett femveckorsprogram som ska omvandla erfarenheter från vårens övningar till konkreta prototyper. Initiativet drivs av reservofficerarna Jakob Blomqvist och Fabian Duke, och bygger enligt dem på brigadens ovanligt stora andel deltidssoldater, varav många studerar tekniska utbildningar. NDS träffade initiativtagarna på en fältövning i våras.

Det är i det här programmet projektet ELD tagit form, byggt av två personer som hamnade i samma projektgrupp först i somras. Lukas Nilsson gjorde nyss sin värnplikt som granatkastarsoldat vid IB 1 och är i dag GSS/T-soldat; i STRILAB är han utvecklaren som bygger appen. Albert Oscarsson är reservofficer inom indirekt bekämpning och civilingenjörsstudent, och leder projektet.

De arbetar i samma kedja men på olika nivåer. Lukas står längst ner, vid granatkastaren. Albert planerar och koordinerar den indirekta elden på bataljonsnivå. Tillsammans, säger de, har de en ovanligt samlad bild av hur eldledningskedjan ser ut, och var den skaver.

Problemet de gav sig på är att eldledningskedjan bygger på teknik som inte moderniserats sedan 1990-talet. Förbanden är beroende av den gamla Radio 180, och granatkastarplutonerna av trådbunden kommunikation. Det senare tvingar dem att gruppera samlat i stället för att sprida ut sig, vilket gör dem sårbara för bland annat drönarhot. Dessutom kräver flera av de gamla systemen utbildade operatörer, alltså mer personal än vad som egentligen behövs.

Också ordergivningen är manuell. En begäran om eld struktureras enligt minnesregeln VISSSTBOA, en akronym som säkerställer att inget viktigt utelämnas. Tröskeln blir tydligast, säger Albert, för en vanlig skyttesoldat utanför eldledningskedjan. Han saknar egen sambandsutrustning, och begäran måste därför föras muntligt vidare i fyra steg: från gruppchef till plutonchef till kompanichef och upp till bekämpningsofficeren.

– Varje nivå ska komma ihåg den och repetera den vidare på ett nytt radiosystem, säger Albert. Det gör den långsam och komplicerad, och i praktiken övas den sällan eller aldrig.

Med ELD, säger de, kan begäran i stället skickas som ett meddelande i appen, direkt till rätt person.

Lösningen är byggd som ett plugin till ATAK (Android Team Awareness Kit), en Android-applikation inom det amerikanska TAK-systemet. ATAK ger förband en delad, digital lägesbild i realtid, ända ner på soldatnivå, och kan ses som ett komplement till karta, kompass, oleat och radio. Många bär den redan på mobilen i kroppsskyddet, och krypteringen sköts av plattformen.

– Man får en karta man kan rita på, och ett färdigbyggt meddelandesystem, säger Lukas.

Målet, säger han, är att samla hela den indirekta eldkedjan i ett och samma system: soldaten eller eldledaren som begär elden, bekämpningsofficeren som fördelar den och pjäsbesättningen som skjuter.

– Hela indirekt eldkedjan ska finnas i en app, i ett system. Det ska vara enkelt, det ska inte finnas risk för misstag och det ska inte behöva vara onödigt mycket materiel, säger Lukas.

Varje roll får sin egen vy, förklarar han. Bekämpningsofficeren ska se helhetsbilden med pjäsernas placering, eldbredd och ammunition, medan den vid pjäsen bara ser det som behövs för att skjuta.

I appen, som de demonstrerar, väljer den som begär eld vilket system som ska verka: granatkastare, artilleri, FPV-drönare eller pansarvärnsrobot. Målet anges med koordinater, eller med riktning och avstånd från en punkt på kartan, tillsammans med granattyp, skjutmönster och ammunitionsinsats (eldhastighet).

Det som skiljer ELD från större ledningssystem är riktningen: där de beställs uppifrån utgick ELD direkt från slutanvändaren.

– Allting började utifrån granatkastarplutonen, det var första prototypen, säger Albert. Sedan fortsatte vi bygga underifrån och uppåt.

Efterhand växte kedjan: eldledaren, bekämpningsofficeren, artilleriet och, menar de, förr eller senare även FPV-drönare.

Ingen av dem hade byggt ett ATAK-plugin, eller kodat, tidigare. Valet av ATAK föll sig ändå naturligt, menar de: det är öppen källkod, brett använt och väldokumenterat, och redan ett av sambandsmedlen i Försvarsmakten.

– Det är ett lätt sätt att få ett proof of concept, säger Albert.

De lärde sig efter hand. Informationen om ATAK är öppen men svår att sortera, och där använde de Claude för att hitta svar. De började också i det lilla: den första prototypen byggdes som en enkel webbapp och visades för tänkta användare innan de la tid på ett skarpt ATAK-plugin.

Efter de fem veckorna finns en färdig prototyp, som enligt Lukas och Albert redan provats av granatkastarplutoner i Sverige med goda omdömen. Under sprinten har de åkt runt till förband, bland annat I21 i Sollefteå och Livgardet i Stockholm, för att förankra höstens prov och försök och höra vad förbanden behöver för att vilja testa ELD skarpt.

– Man väntar inte på att någon ska säga vad som ska ske, utan man letar upp svaren själv, säger Albert om arbetssättet.

Var vill ni att ELD är om ett år?

– Vårt mål är att få det till användarna, säger Albert och fortsätter: Vi vill få ut det till så många användare som möjligt, som ett bevis på att det fungerar.

Något bolag har de medvetet inte startat ännu.

Vägen dit kan gå flera håll. Antingen tar Försvarsmakten upp det, eller så säljs koden till ett etablerat försvarsföretag som sköter dokumentationen och för processen vidare mot FMV. Det som bromsar, menar de, är sällan tekniken utan allt runt omkring: metod, handböcker och den långa linjevägen.

– Gör du en spade ska du ha en tjugosidig instruktionsbok för hur du använder den, säger Albert med en glimt i ögat. Jag tror att soldaterna kan lista ut det själva.