"Du kan inte gömma dig för drönare"

I det moderna kriget spelar det ingen roll om det är dag eller natt, klart eller dimmigt. I Ukraina sträcker sig stridszonen flera kilometer bakom fronten, driven av drönare och robotar. På Armémuseum i Stockholm berättar representanter från Defence Robotics UA om varför teknisk överlägsenhet nu är en fråga om överlevnad, för Ukraina och för Europa.

Klockan är strax efter 17 och mörkret har redan lagt sig över Stockholm. Utanför Armémuseum står stridsfordon uppradade på innergården, däribland Stridsvagn 103, stilla, hela och ur tjänst. Tankarna vandrar iväg till Kyiv, där utslagna ryska pansarfordon ställdes ut på stadens gator våren 2022. Där var fordonen inte museiföremål, utan nutida stålfossiler som markerar en misslyckad invasion av landets huvudstad.

Här, i Sveriges huvudstad står de kvar som orörd historia. I Ukraina slås de dagligen ut av pansarvärn och drönare. Det är just det senare som fört oss hit i kväll.

På fjärde våningen i Armémuseets huvudbyggnad har folkströmmen börjat tillta. 17:30 ska representanter från organisationen Defence Robotics UA och volontärbataljonen Da Vinci Wolves kliva upp på scen för att dela lärdomar från fronten, och berätta hur robotar och drönare på kort tid har förändrat krigets logik. Innan det träffar NDS Oleksandr Yabchanka och Vasyl Arbuzov, båda medgrundare av organisationen, för en intervju.

Defence Robotics UA är en ukrainsk ideell organisation och tankesmedja som arbetar för att accelerera robotifieringen av Ukrainas väpnade styrkor. Organisationen grundades för drygt ett år sedan av bland andra Oleksandr och Vasyl, tillsammans med flera experter. Bakgrunden var en gemensam syn på framtiden; utan en snabb och systematisk uppskalning av obemannade system kommer Ukraina att få svårt att vinna kriget.

Begreppet frontlinje har förändrats sedan den fullskaliga invasionen inleddes. I stället talar man i dag om ”kill zones”. Frontlinjen finns kvar, men du behöver inte befinna dig vid den faktiska stridslinjen för att vara i livsfara. Upp till 25 kilometer bakom den räknas fortfarande som stridszon.

Anledningen stavas drönare.

– Det spelar ingen roll om det är dag eller natt, om det är klart eller dimmigt. Du kan inte gömma dig för drönare, säger Oleksandr Yabchanka, chef för robotsystem i Da Vinci Wolves och medgrundare till Defence Robotics UA.

Organisationens arbete spänner över flera områden. Dels fungerar Defence Robotics UA som en brygga mellan frontlinjeförband, tekniktillverkare och militära experter. Dels tar de fram policydokument och rekommendationer till bland annat försvarsministeriet om hur den ukrainska armén kan skala upp användningen av obemannade system och robotiserade lösningar vid fronten.

– När vi startade fanns det väldigt få aktörer som drev den här frågan strategiskt, särskilt på policynivå, säger Vasyl Arbuzov.

Vid den tiden var han civil, men såg både ett tydligt behov och en möjlighet att bidra. Arbetet inleddes i liten skala, med opinionsbildande resor runt om i Europa. Där mötte de beslutsfattare, experter och potentiella samarbetspartners, samtidigt som de byggde nätverk i Ukraina. Initiativet fick snabbt uppmärksamhet.

– Vi var tidiga med att föreslå konkret policy kring robotifiering och drönaranvändning. Det gjorde att våra perspektiv fick genomslag. I dag konsulterar vi både arméns generalstab och flera frontlinjeenheter, säger Vasyl.

En av dem som tidigt såg behovet av extern kompetens var Oleksandr. Hans uppdrag har sedan dess förändrats i grunden. Från att ha fokuserat på att bygga upp effektiva robotsystem inom den egna bataljonen arbetar han i dag på betydligt större skala.

– Mitt kall då var att få systemen att fungera lokalt. I dag handlar det om att implementera robotiserade lösningar i fem andra brigader. Vi måste bli den första armén som gör detta fullt ut och systematiskt, inte bara i ett fåtal utvalda förband.

Obemannade markfordon, UGV:er, har blivit ett centralt verktyg längs den ukrainska stridszonen, särskilt inom Oleksandrs enhet. De har vuxit fram som ett svar på den massiva drönarnärvaron, som kraftigt försvårat både logistik och evakueringar. Uppgifter som tidigare utfördes av soldater, med extrem risk, har i stället överlåtits till fordon.

Under vintern har användningen dock minskat drastiskt.

– Den här vintern har risken varit hundraprocentig att fordonen träffas och slås ut, säger Oleksandr.

Detta kan förklaras av att produktion av drönare kraftigt skalats upp, parallellt med konstant utveckling av taktik och tillämpning.

Just skalbarheten är central även för Defence Robotics UA:s långsiktiga ambitioner.

– Eftersom vi var tidiga har vi nu både möjligheten och ansvaret att skala upp och sprida kunskap, system och arbetssätt till fler enheter inom försvarsmakten, säger Vasyl.

Oleksandr beskriver Ukraina som ett land präglat av horisontella strukturer, täta personliga kontakter och snabba informella samarbeten. Samtidigt är statens roll avgörande för att kunna skala upp i praktiken, både vad gäller personal och materiel.

– Vi bidrar med expertis, rådgivning och tydliga riktlinjer, medan staten successivt har börjat ta ett större ansvar. Det är så arbetet nu har kunnat växa.

Samarbetet med industrin är tätt. Redan kring 2014–2015 började de samla in pengar för att stötta lokala företag i framkant av drönarutvecklingen.

– Två av dem startade i garage och är i dag två av Ukrainas största aktörer inom sitt område, säger Oleksandr.

Vasyl tar vid:

– Det här började som rena garageinitiativ. Människor som tillsammans försökte förstå vad nästa steg i den militära utvecklingen borde vara. Redan när kriget bröt ut 2014 började många tänka i de här banorna. Det var där grunden lades till det vi nu ser växa fram i större skala.

När samtalet glider över till samarbeten utanför landets gränser är tonen tydlig.

– Vi är ivriga att utöka vårt samarbete med alla aktörer som kan producera materiel, utrustning och tekniska lösningar som stärker vår kollektiva säkerhet.

Oleksandr håller upp två fingrar i luften.

– Vi har två mål. Det ena är att skala upp snabbare än Ryssland. Det andra är att dela med oss av våra erfarenheter till Europa och de europeiska försvarsmakterna. Ryssland samlar kontinuerligt erfarenhet eftersom de befinner sig i krig och lär sig genom strid.

Sorlet i lokalen bredvid tilltar. Klockan närmar sig 17.30 och duon har bråttom vidare för att hålla i presentationen. Därefter ska de hinna med en färja senare samma kväll, för att ta sig tillbaka till Ukraina. Innan de skyndar iväg sammanfattar Oleksandr läget med en varning till resten av kontinenten:

– Europeiska arméer deltar inte i kriget, och deras operativa förmåga har därför i stort sett stått stilla sedan 2022. Ukraina och Ryssland har däremot tvingats utveckla sina system i realtid, genom kriget.