Det finns ögonblick då man stannar upp och inser att något fundamentalt har förändrats i hur stater och industri samarbetar för att möta ett militärt hot. Ett sådant ögonblick är FMV:s militära innovationsutmaning för Ukraina.
Sedan Rysslands fullskaliga invasion 2022 har Sverige successivt trappat upp sitt stöd på ett sätt som saknar historiskt motstycke i modern svensk utrikespolitik. Från de tidiga paketen med skyddsutrustning till dagens stödpaket 22 – det hittills största – som innefattar försäljning och donation av Gripen-plan, luftvärnsrobotar och materiel för elektromagnetisk krigföring. Det totala värdet uppgår nu till cirka 128 miljarder kronor, och ramen för 2026–2027 är satt till 80 miljarder kronor. Det är siffror som för bara några år sedan hade känts osannolika i ett land vars utrikespolitik länge präglades av neutralitetens logik.
Men pengar och materielleveranser är inte hela berättelsen. Minst lika intressant är hur Sverige nu också mobiliserar sin civila innovationskraft i Ukrainas tjänst.
Inom ramen för stödpaket 19 fick FMV ett särskilt regeringsuppdrag: att identifiera, pröva och finansiera tekniska lösningar som Ukraina efterfrågar. Resultatet är de militära innovationsutmaningarna – ett format där svenska teknikföretag inbjuds att lämna anbud på konkreta militära behov som Ukraina själva har formulerat. Processen är medvetet snabb. På tolv månader ska de utvalda förslagen gå från koncept till att vara redo för tillverkning, för att sedan kunna beställas och doneras inom ramen för kommande stödpaket. I en konflikt där varje vecka räknas är den tidsaspekten helt avgörande.
Den första utmaningen, som lanserades i juni 2025, handlade om motmedel mot flygfarkoster. Det vill säga motåtgärder mot just de drönare och precisionsrobotar som har kommit att definiera kriget i Ukraina mer än nästan något annat vapen. Ukraina vet bättre än någon annan vad som krävs, och representanter från landet ingick i den expertgrupp som utvärderade inkomna anbud. Nu, drygt ett år senare, närmar vi oss slutfasen: projekten ska avslutas och gå vidare till serieproduktion. Det är ett konkret bevis på att formatet fungerar – att vägen från problem till lösning faktiskt kan kortas ner till månader snarare än år när viljan och strukturerna finns på plats.
Stödpaket 22 bekräftar att detta innovationsarbete fortsätter. Innovationsinitiativ och industrisamverkan är en uttalad del av paketet, och det signalerar att den svenska regeringen ser teknisk innovation som en strategisk komponent i stödet till Ukraina, inte bara som ett komplement till vapenleveranser, utan som en självständig förmåga att bygga.
FMV:s upphandlingsmodell är konstruerad för att snabbt omsätta civil teknik till militär förmåga med bibehållen rättssäkerhet. Att förena upphandlingsrättens krav på transparens och likabehandling med ett formats inneboende syfte – snabbhet och flexibilitet – kräver ett visst mått av kreativt tänkande som FMV verkligen lyckats med. Att det görs under ett pågående krig, med ett slutanvändarland vars representanter deltar i urvalsprocessen, gör det än mer anmärkningsvärt.
Nu annonseras en andra utmaning: motmedel och skydd mot svärmar av drönare. Det tyder på att Ukraina ser drönarhotet som fortsatt centralt och att de erfarenheter som vunnits i det första projektet nu tas tillvara i nästa steg.
Det som pågår här är i grunden en ny form av försvarssamarbete, ett där civil ingenjörskonst mobiliseras direkt mot ett militärt behov, med korta ledtider.
Det kriget har lärt världen är att ukrainarna är fenomenala innovatörer under press. De har visat en förmåga att anpassa, improvisera och lösa problem i realtid som imponerar på alla som följer konflikten. Svensk innovations- och ingenjörskonst håller världsklass. Det är den förmågan vi nu kommer gå i serieproduktion och inom en nära framtid verka för att rädda ukrainska liv. Som svensk finns skäl att känna stolthet över detta.
Markus Garfve är advokat och partner vid Advokatfirman Fylgia i Stockholm, med inriktning mot offentlig upphandling och försvarsrelaterade frågor.