Tio år med Totalförsvarsstiftelsen: Freddy Jönsson blickar tillbaka och framåt

Freddy Jönsson har bidragit mer än de flesta till att få upp totalförsvarsfrågan på agendan. Nu är han nybliven ledamot i Kungliga Krigsvetenskapsakademien och Försvarssektorn Nyheter träffar honom för att reflektera över utvecklingen de senaste 10–15 åren och gratulera Totalförsvarsstiftelsen som snart fyller tio år. 

Var du ensam om att prata totalförsvar för tio, femton år sedan? 

– Visst fanns det några som jag hade intressanta utbyten med runt 2012, Kristina Syk, Ann Ödlund, Fredrik Lindgren (numera Vamne), Björn Körlof och Bo Richard Lundgren, men i övrigt var det nästan ingen som talade om totalförsvar på den tiden, säger han. 

2012 ingick Freddy Jönsson i övningsledningen för KOMPASS 12, den första försvarsmaktsgemensamma övningen som Försvarsmaktens högkvarter genomförde i ett nationellt perspektiv sedan kalla kriget. 

Hur såg försvarsdebatten ut då? 

– Runt 2012–2013 flyttade försvarsbloggarna till Twitter. Den stora händelsen som drev det var Euromaidan i slutet av 2013 och den ryska annekteringen av Krim i början av 2014. Samtidigt började flera före detta diplomater föra fram ryska narrativ i svensk media, vilket väckte stor frustration, säger Freddy, och fortsätter:  

– Regeringen kritiserades hårt. Statsministern uttryckte sig ogenomtänkt om Krim, utrikesministern tonade ned att en rysk IL-20 flög mellan Öland och Gotland under en internationell stabsövning i Sverige, och försvarsberedningens ordförande tyckte att Ryssland drog sig österut och att Europa var säkrare än på länge. 

Hur reagerade ni på det? 

– Det skapade en stark enighet på försvarstwitter. Alla som skrev i ämnet var överens om att Ryssland hade en hotfull agenda och att regeringen inte förstod det. 

Du skrev en artikel på Medium som hette Det sårbara samhället – vad hände med ”Totalförsvaret”? i den vevan, hur togs den emot?  

– Den fick stort genomslag, många hörde av sig, särskilt från underrättelse- och säkerhetssidan. En grupp reservofficerare, före detta officerare och gamla säkerhetspoliser hade haft samma reflektioner länge. Det blev faktiskt grunden till Totalförsvarsstiftelsen. 

På vilket sätt? 

– Under 2014 skrev gruppen ett scenario kallat Omfall Edmund. Det handlade om att Sverige utsattes för angrepp av icke-uniformerade personer, avancerade påverkansoperationer, en smutsig bomb, sprängladdningar och sporadiska eldstrider. Det blev uppenbart hur svårt det var att bestämma Polisen eller Försvarsmakten skulle hantera det skulle hantera den typen av angrepp. 

Vad hände när Sverige fick en ny regering och en ny försvarsberedningen tillsattes? 

– Vi skrev då en studie, Totalförsvarsstudien, baserad på ett krigsspel på Omfall Edmund. Den överlämnades till regeringen 2016. Vi träffade regeringen och försvarsberedningen flera gånger, men under stora delar av perioden hände nästan ingenting, säger han, och fortsätter: 

– Kansliet för krishantering flyttades från Statsrådsberedningen till Justitiedepartementet, och ett säkerhetspolitiskt råd inrättades som inte ens protokollförde sina möten. Utrikesministern kallade försvarsberedningen för ”den där gruppen”. Kritiken från försvarstwitter var massiv även mot den här regeringens handlingsförlamning. 

Bidrog ni med något konkret eller var ni mest kritiker? 

– Vi bidrog med mycket under ”de förlorade åren” mellan 2014 och 2022. Vi inrättade ett Näringslivsråd som blev det enda forumet där näringslivets aktörer mötte myndigheterna fram till 2023, berättar Freddy. Näringslivsrådet höll ett 20-tal möten där alla beredskapsmyndigheter, försvarsutskottet, försvarsberedningen och departementet deltog.  

– Vi startade också ett Råd för psykologiskt försvar vars medlemmar senare återfanns i ledningen för den nya myndigheten. Dessutom tog vi initiativ till Nato-övningen Nordic Pine, som idag är en av de största civila Nato-övningarna. 

Behövs NGO:er som er i dag, nu när myndigheterna har växlat upp? 

– Ja, myndigheterna levererar mycket mer nu. Politiken ställer tydliga krav och fördelar resurser som faktiskt kan göra skillnad. Vi ser dock tre områden där vi fortfarande behövs: Nato-integrationen av hela samhället, inte bara Försvarsmakten; försörjningstrygghet, där det handlar om globala kedjor snarare än bara nationell beredskap; samt det europeiska säkerhetssamarbetet. Där går det trögt. 

Hur ska ni möta det? 

– Från 2025 investerar vi vårt kapital i europeiska försvarsföretag. Avkastningen används till projekt som stärker Nato-integrationen, försörjningstryggheten och samarbetet i Europa. 

Totalförsvarsstiftelsen är ett exempel på hur civilsamhället kan bidra och göra skillnad. Hur har det offentliga hanterat den typen av initiativ? 

– Det är många som lyssnar på oss, men det är inte alltid enkelt att omsätta det till handling. Ibland upplevs det snarare som konkurrens än som ett komplement. För oss har det fungerat väldigt bra, men jag hör ofta om liknande initiativ som inte fått samma positiva mottagande. Myndigheter vill ofta bygga allt själva i stället för att skapa nätverk med akademi, näringsliv och civilsamhälle. Det tycker jag är synd, säger han. 

Är Security of Supply Centre of Excellence i Karlskoga ett exempel på detta? 

– Det har gått mycket bra där, men visst har det funnits belackare på höga poster. Jag tror det bottnar i revirtänkande och avundsjuka. Vissa blir stressade när de ser hur mycket som kan åstadkommas utan stora resurser. Samtidigt är det exakt vad politiken, ÖB och MSB:s generaldirektör efterfrågat. SOSCOE har tagit och behållit initiativet och blivit en viktig internationell aktör i frågor som batteriförsörjning, autonomiserade transporter och beroendet av Kina vad gäller sällsynta jordartsmetaller. 

Du har skrivit två böcker om totalförsvar, ”Totalförsvar för chefer” och en som heter ”Sveriges totalförsvar i NATO”. Blir det fler? 

– Nästa bok handlar om Security of Supply och kommer till våren. Jag brukar säga att det är billigare att köpa stridsflygplan än att bygga upp försörjningstrygghet. Det är västländernas största ekonomiska utmaning just nu. Jag skriver boken tillsammans med medlemmar ur SOSCOE:s community of interest, som omfattar nära 2 000 organisationer. Det är häftigt! 

Tack för din tid, Freddy, och lycka till! 

– Tack själv, det var trevligt att få medverka.