Varangians är en svensk fond som investerar i försvarsteknik som bevisats vid fronten i Ukraina. Medgrundaren Jonas Rydin tar bara in teknik som fungerat i strid, och söker den helst ett steg bakåt i värdekedjan, i komponenterna och delsystemen som många plattformar bygger på.

Nordic Defence Sectors resa till DALO Industry Days sponsras av BAE Systems Bofors.

Nordic Defence Sectors chefredaktör Jacob Wollheim träffar Jonas Rydin i pressrummet på DALO Industry Days. Rydin har i över tjugo år rört sig mellan försvarssektorns alla sidor: som entreprenör, investerare, leverantör och soldat. Han investerar genom sitt och hustruns investeringsbolag Cajory Defence, är medgrundare och ledamot i W5 Solutions, samt delägare och styrelseordförande i Snigel. Utöver det har han grundat Terminal Tactical Group och initiativet Quartermaster for Ukraine. Parallellt tjänstgör han vid 204. amfibieskyttekompaniet.

– Jag har varit den som ska köpa, den som ska sälja, den som ska använda och den som ska investera. Det är fyra helt olika sätt att se på samma teknik, och det är först när man haft alla fyra som man ser vad som faktiskt kommer att fungera, förklarar han.

Fonden driver han tillsammans med Andreas Flodström, medgrundare av det svensk-ukrainska tech-bolaget Beetroot och styrelseledamot i Brave1, Pär Lager från Försvarshögskolan och Alexandra Severin, med erfarenhet från private equity och fond-världen. Namnet Varangians är det engelska namnet på väringarna, de nordbor som under vikingatiden färdades österut längs floderna genom dagens Ukraina, var med och grundade Kievriket och tjänade som kejsarens livgarde i Konstantinopel.

Ett svenskt familjeföretag sköt till grundplåten, och när fonden sedan öppnade för fler investerare gick det fort. Vilka som fick vara med var en fråga i sig. Eftersom pengarna ska in i Ukraina granskas varje investerare: kapitalets ursprung måste gå att spåra, och ingen med rysk koppling släpps in. Investerarna delar också fondens tes, som Rydin beskriver som tre grundpelare: tekniken ska hjälpa Ukraina att vinna kriget, den ska stärka försvaret här hemma, och det är just därför den ger avkastning.

– Det som fungerar vid fronten och som Nato-länderna behöver, det blir köpt. Gör vi de två första sakerna rätt kommer den tredje av sig själv, sammanfattar han.

Rydin är mindre intresserad av drönaren själv än av det som säljs till många av dem som bygger den.

– Logiken är enkel, säger Rydin. Drönarmodeller vid fronten kan snabbt bytas ut när motståndaren anpassar sig, men komponenten som gör dem exempelvis störsäkra eller träffsäkra följer med in i nästa generation. Den som är leverantör till ett stort antal plattformar minskar risken för oss som investerare.

– Vi letar helt enkelt efter det som är svårt att göra och lätt att sälja vidare, tillägger han.

En stor del av arbetet är att koppla ihop Varangians portföljbolag med kunder, industripartners och dörröppnare i Norden och övriga Nato, och tvärtom.

– Någon kallade mig "försvars-Tinder", säger han och skrattar.

Det som avgör om Varangians går vidare med ett bolag är, enligt Rydin, om tekniken fungerat på riktigt. Han beskriver en trappa av begrepp som cirkulerar i branschen. Tested in Ukraine kan betyda att man kört en drönare över gränsen och hem igen, medan battlefield tested innebär att någon flugit den vid fronten, men kanske utan resultat.

– Det avgörande är battle proven, att den faktiskt fungerat i den förmåga den ska, betonar han. Och det är där våra bolag ligger.

Tekniken ska alltid verifieras vid fronten innan fonden investerar. När teamet hittar något lovande stäms det av med förbanden i Ukraina på flera nivåer, från brigadstab till de soldater som haft systemet i händerna: har det använts, i vilken förmåga, och hur har det stått sig när motståndaren anpassat sig.

– Det är svårt att kopiera det vi har. Vi är på plats i Ukraina, vid fronten och inne i systemet på samma gång, i styrelsen för Brave1, med ingångar i det ukrainska försvarsministeriet, i Försvarshögskolan och Försvarsmakten, och i den svenska försvarsindustrin. Och vi har själva byggt och sålt försvarsbolag, tjänstgjort i förband, upphandlat och investerat, säger Rydin.

Rydin menar att det ger fonden ett försprång i varje led. Bolagen hittas genom att teamet får höra vilken teknik som fungerar från dem som använder den. Efter investeringen öppnar fonden dörrar till industri och myndigheter i Norden och övriga Nato, och kan förmedla vad köpare utanför Ukraina efterfrågar.

En av förklaringarna till att de ukrainska bolagen ligger före ligger enligt Rydin i landets historia. Under den sovjetiska ockupationen låg mycket av Sovjetunionens tekniska utveckling i Ukraina, från rymd- till flygprogram, och det arvet lever kvar. Men den viktigaste förklaringen är vilka som strider. När den fullskaliga invasionen kom 2022 var det inte bara yrkesmilitärer som fyllde förbanden utan civila, många av dem högutbildade ingenjörer som aldrig burit uniform. De såg snabbt att saker kunde göras annorlunda, och de hade kunskapen att göra det själva.

– Det är ingenjörer som tar sin akademiska kunskap och tillämpar den direkt på slagfältet. Därför går innovationen så extremt snabbt, och därför sker innovation som vi kanske inte hade sett om de människorna inte dragits in i kriget, säger han.

Battle proven är det ena kriteriet. Det andra handlar om köparen. Han lånar försvarsstabschefen Carl-Johan Edströms formulering.

– Vi köper inte prylar, vi köper förmåga, säger han.

Den största bristen hos många bolag på väg in i försvaret är enligt honom att de utgår från sin produkt i stället för från uppgiften den ska lösa, den förmåga som krävs och vad det innebär att vara en del av ett system. Han talar också utifrån sin egen militära tjänst och tar sitt eget förband som exempel. Uppgiften är att landstiga på öar, det är därför man behöver en båt, inte för att båten i sig är intressant. Det är en stor del av Varangians arbete efter investeringen att ta in kundens perspektiv tidigt, så att tekniken som fungerat vid fronten också blir en förmåga Nato-länderna vill köpa.

Intresset för försvarstech har ökat kraftigt de senaste åren, och i delar av sektorn har värderingarna stigit snabbt. Varangians betalar för bevisad förmåga, inte för löften.

– Vi investerar i bolag som redan visat att tekniken fungerar. Då blir värderingen en fråga om vad bolaget faktiskt levererar, säger han.

Att många bolag just nu är ute och reser kapital ser han som naturligt i en sektor som växer snabbt.

– På sina håll har priserna sprungit ifrån det som faktiskt bevisats. Vi går bara in där värderingen står i proportion till det, påpekar han.

Framöver vill Varangians starta fler och betydligt större fonder, med bredare fokus på försvar och säkerhet i EU, Nato och fortsatt Ukraina.

– Ukraina är stort, men vi får inte stirra oss blinda på det, säger Jonas Rydin. Det finns många intressanta bolag även utanför Ukraina.