Norge lanserar sin första nationella säkerhetsstrategi – svar på en ny tid av osäkerhet i Europa

Norge lanserar sin första nationella säkerhetsstrategi – en ny tid för Europa

Den norska regeringen har presenterat landets första nationella säkerhetsstrategi. Bakgrunden är det som beskrivs som den mest allvarliga säkerhetssituationen sedan andra världskriget. Efter decennier av fred konstaterar statsministerns kontor att både Norge och Europa går in i en ny tid präglad av osäkerhet, stormaktsrivalitet och teknologiska beroenden.

Strategin markerar en tydlig kursändring: Norge ska stärka sitt försvar, bygga ett mer motståndskraftigt samhälle och värna ekonomisk säkerhet. Dokumentet betonar att hela samhället måste bidra – från regering och näringsliv till kommuner och civilsamhälle.

”Vi må igjen være forberedt på at krig kan ramme Norge”, heter det i strategin.

”Hele samfunnet må med – fra de øverste statsorganer, til næringslivet, fagbevegelsen, frivilligheten, kommuner og den enkelte innbygger.”

Tre huvudprioriteringar

1. Styrka försvarsförmågan – Norge ska öka beredskapen och bidra till att Europa tar större ansvar inom Nato.
2. Öka samhällsresiliensen – Befolkningen ska bättre förstå hoten, minska sårbarheter och förbättra krishanteringsförmågan.
3. Skydda ekonomisk säkerhet – Norge vill minska beroendet av icke-allierade aktörer och stärka samarbetet med partnerländer.

Strategin utgår från sex grundläggande nationella säkerhetsintressen:

ett fritt och självständigt Norge, ett starkt demokrati, ett tryggt och tillitsfullt samhälle, en öppen och omställningsbar ekonomi, ett allierat europeiskt samarbete samt en världsordning byggd på folkrätten.

Bred säkerhetspolitisk mobilisering

Regeringen understryker att Norges starka institutioner, höga tillit och ekonomiska resurser ger ett gott utgångsläge, men att ”mer må til”. Kriget i Ukraina, ett mer aggressivt Ryssland och ett alltmer självmedvetet Kina pekas ut som centrala drivkrafter bakom strategin.

Strategin tydliggör också att gränsen mellan krig och fred blivit otydligare och att teknologiska och ekonomiska faktorer numera är centrala delar av nationell säkerhet.