Sverige väljer att ansluta sig till ett program där de två första fregatterna redan har levererats till den franska och den hellenska marinen. NDS besökte Naval Groups skeppsvarv i Lorient (västra Frankrike) och talade med Jean-Marie Dorbon, FDI-programmets direktör på Naval Group, som beskriver detta som den enskilt viktigaste fördelen för Sverige.

– Fördelen med att ansluta sig till ett befintligt program är att man ärver en riskfri lösning. Vi har nu levererat de två första fregatterna till två olika mariner, den franska och den hellenska. Som chefen för den franska marinens stab sade finns det fortfarande en del finjustering att göra, men arbetet med den finjusteringen utfördes av tidigare kunder. Sverige kommer att dra direkt nytta av serieeffekterna, säger Dorbon.

Han beskriver vidare hur skepsvarvet i Lorient är engagerat i en kontinuerlig industriell process där produktionstakten kan anpassas efter ordersituationen.

Svenska system inom konstruktionsramverket

På frågan om integrationen av svenska system som RBS 15, Torped 47, Saab-sensorer och Bofors-kanoner uppger Dorbon att FDI från början konstruerades med utrymme för att lägga till sensorer, vapen och andra system. Han noterar att den franska marinen nu önskar lägga till ytterligare missilramper på fartyget Amiral Ronarc'h.

– Vi har en gemensam FDI-kärna byggd kring två huvudsystem, i första hand luftvärnssystemet och sensorerna för ubåtsjakt, säger Dorbon.

Interoperabilitet med Visby-klassens korvetter

Dorbon uppger att samarbetet med Saab är en del av arbetet för att säkerställa att besättningar som är vana vid andra plattformar ska kunna operera fartygen. Han noterar att Sverige har antagit NATO-standarder för taktiska datalänkar, vilket underlättar interoperabilitet med de Visby-klasskorvetter som Sverige redan opererar.

– De tekniska standarderna säkerställer att fartygen kommer att fungera tillsammans. Samarbetet med Saab säkerställer att personalen kommer att kunna operera dem, säger Dorbon.

Växande orderbok, men ett minimum av fyra fartyg för Sverige

Frankrike beställde sin femte FDI i mars 2026 och Grekland sin fjärde i november 2025. Dorbon hävdar att den svenska ordern inte konkurrerar med andra kunders order utan snarare stabiliserar produktionstakten.

– Utan den svenska ordern skulle skeppsvarvet bygga en fregatt per år. Med den svenska ordern bygger skeppsvarvet två fregattar per år. Det är inget problem, säger Dorbon.

På frågan om den svenska ordern är begränsad till fyra fartyg eller om det finns optioner för ytterligare enheter ger Dorbon ett svar som öppnar dörren för en utökad order.

– I dag är det fyra, men naturligtvis kan vi tillgodose kundens efterfrågan, säger Dorbon.

Skalning kräver nya partners, och frågan om Danmark

På frågan om en potentiell dansk order är Dorbon tydlig med att utökad produktion bortom den nuvarande takten kräver att ytterligare industriella partners tas in. Han påpekar att block till de hellenska och franska fregatterna redan produceras i Grekland, och att industriell kapacitet kan utökas genom att partners producerar komponenter på andra platser med slutmontering i Lorient.

– Om du frågar om jag kan leverera tre fregattar 2027 är svaret nej. Om du frågar om vi kan börja öka produktionen från 2030 är svaret ja, men vi kommer att behöva lägga till partners, säger Dorbon.

På en följdfråga om han avser att börja produktion eller att leverera 2030 är svaret entydigt.

– Leverera. Leverera 2030, säger Dorbon.

Han beskriver hur Naval Group bygger skrovet och den integrerade överbyggnaden separat, vilket öppnar möjligheten för en geografisk uppdelning av produktionen.

– I dag producerar vi båda delarna i Lorient. I morgon kan vi tänka oss att producera en del på annan ort och genomföra den slutliga integrationen här. Det är också ett sätt att accelerera, säger Dorbon.