Avancerade långräckviddiga vapen är inte bättre än måldatan som styr dem. Finska ICEYE, som driver världens största konstellation av radarsatelliter, bygger förmågan att hitta målen. Seppo Aaltonen, VP för NATO & Nordics Mission Systems, menar att rymden på bara några år har gått från strategisk underrättelse till ett taktiskt verktyg, och att Norden kan bli en tung aktör genom att koppla ihop sina satelliter.

ICEYE är ett finskt rymdbolag som gör data från rymden användbar genom hela kedjan, från satellit till beslut. Bolaget driver vad det självt beskriver som världens största konstellation av radarsatelliter av typen SAR (Synthetic Aperture Radar). Totalt har ICEYE och dess kunder skjutit upp 84 sådana satelliter, flera av dem under de senaste veckorna. Bolaget är så kallat dual-use: samma satelliter används av civila kunder för att hantera skogsbränder och översvämningar, och av försvarsmakter för underrättelse och målsökning.

Det som förändrat spelplanen är priset. ICEYE krympte radarsatelliten till ungefär en tiondel av en traditionell spaningssatellit och tog ner kostnaden till en bråkdel. Det har gjort att små och medelstora länder, inte bara stormakter, har råd att ta in förmågan. ICEYE har en stor mängd kunder, däribland sju Nato-nationer som skaffat egna suveräna satellitsystem, och bolaget har stött Ukraina sedan 2022. I januari 2026 blev Sverige kund genom ett avtal med FMV, och är därmed den första kunden med ett eget suveränt satellitsystem i Norden vid sidan av Finland.

Aaltonens lägesbild utgår från kriget i Ukraina. Drönare har gjort slagfältet nära kontaktlinjen genomskinligt, men bara en bit in.

– Drönarna gör slagfältet transparent ungefär fem mil runt kontaktlinjen. Det som ligger bortom, den transparensen kommer från rymden, säger Seppo Aaltonen.

Där ser han den stora förändringen. För fem år sedan var rymden i huvudsak strategisk underrättelseverksamhet, ett verktyg för stormakternas tidiga förvarning, där man följde styrkeuppbyggnad vid baser och gränser över veckor och månader. I Ukraina har rymden flyttat ner på taktisk och operativ nivå.

– Det finns nu så många satelliter att man nästan alltid har täckning, och radarbilden är färsk. Det är någonting som inte fanns före kriget i Ukraina, säger han.

Radarn har en fördel som vanliga optiska spaningssatelliter saknar.

– Den ser genom moln, regn, snö och mörker, så man kan alltid lita på den. Det är särskilt värdefullt här uppe i norr, säger Aaltonen.

Det väger tungt i norra Europa, i Sverige, Finland, Norge och Danmark, och inte minst över Arktis och Grönland, där radarsatelliter effektivt kan övervaka stora och svårbevakade områden genom mörker, moln och snö.

Drivkraften är att försvarsmakter vill kunna nå längre. När allt fler skaffar långräckviddiga vapen, kryssningsrobotar, sjömålsrobotar och raketartilleri som Himars, blir måldatan flaskhalsen. Räckvidden är inte värd något utan någon som pekar ut målet, och rymden har ingen horisont.

– Satelliterna ser där ingen annan sensor når. Alternativet, att skicka spaningsflyg på djupet bakom fiendens linjer, är oftast för riskabelt med ett starkt luftvärn, säger Aaltonen.

ICEYE:s satelliter och analys levererar data för att hitta, fastställa och verifiera målen, medan andra plattformar som drönare eller flygburen spaning följer dem. Det nya är tempot. I militärövningar har bolaget demonstrerat hela kedjan, från satellittasking till beslutsunderlag för kundens sensor-to-shooter-process.

– Vi har demonstrerat att vi i dag kan leverera måldata på 10 till 20 minuter, och vi jobbar hårt tillsammans med våra kunder för att det ska gå ännu snabbare, säger Aaltonen.

Snabbheten vilar på artificiell intelligens (AI). ICEYE använder det bolaget kallar ODI, Object Detection and Identification, som går igenom radarbilderna och hittar och märker upp fartyg, flygplan och fordon, så att analytikern slipper börja från råbilden.

– AI:n kan peka ut ett misstänkt mål på några tiotals sekunder, sedan tittar en analytiker på det. Människan är alltid kvar i beslutet, säger han.

Konceptet har prövats i övningar. Under den franska storövningen ORION 2026 bäddade ICEYE in en mobil ISR-cell i en fransk armébrigad och matade in måldata i brigadens sensor-to-shooter-kedja. Bolaget deltog också i Cold Response 2026 i norra Norge, Finland och Sverige, en av de största Nato-övningarna på länge med runt 30 000 soldater från 14 nationer.

För Aaltonen är detta i linje med ett nordiskt sätt att strida.

– Vi vill inte offra unga människor i utnötningsstrid. Vårt sätt är att använda högteknologi och vårt kunnande, och att bekämpa fienden på långt håll, säger han.

Det för över till den andra delen av samtalet: federation. Begreppet handlar om att koppla ihop olika länders militära satelliter, plus kommersiell kapacitet, till ett gemensamt system. Matematiken blir snabbt intressant.

– Om varje land har några satelliter men kopplar ihop dem, får alliansen mycket mer kapacitet än någon skulle ha råd med själv. En för alla, alla för en, säger Aaltonen.

Förebilden finns i flygvapnen. De nordiska länderna har tillsammans omkring 250 stridsflygplan, Gripen i Sverige, F-35 och F/A-18 i Finland, F-35 i Norge och Danmark, och övar redan att slå ihop dem genom Nordic Air Operations Concept.

– Jag ser framför mig samma sak i rymden, ett slags Nordic Space Operations Concept, säger Aaltonen.

Grunden finns redan. I december 2025 tecknade finska försvarsministeriet en avsiktsförklaring med Nederländerna och Polen om samarbete kring SAR-satelliter från ICEYE, och fler länder väntas ansluta. ICEYE arbetar redan nära allierade som Polen, Nederländerna och Tyskland, och Aaltonen ser att även de baltiska länderna skulle passa väl in. Att Sverige nu är kund gör, menar han, att Norge, Danmark och andra Nato-allierade får ett välbeprövat koncept att kliva in i.

– Varje gång blir det lättare. Vi bygger upp standarder, övar upp teamen, och alliansen blir skickligare, säger han.

Aaltonen ser också en bredare nordisk möjlighet bortom själva satelliterna, med uppskjutning från Esrange i Kiruna och Andøya i Norge och nedlänksantenner i både Sverige och Norge. Att federera förmågorna ger både skalekonomi och militär uthållighet, eftersom man blir mindre sårbar när det finns mer att välja på.

Aaltonen betonar att förmåga är mer än teknik. Kriget i Ukraina har visat hur snabbt både teknik och doktrin kan utvecklas, men bara genom tät samverkan.

– Den utvecklingen sker bara genom nära partnerskap mellan industrin och slutanvändarna, det är så vi bygger nya förmågor i tid. Framåt blir det lika viktigt att vi tillsammans med våra allierade skapar Nato-standarder för rymd och multidomänoperationer, säger Aaltonen.

– Har man pålitliga allierade i samma geografi höjer det tröskeln för en angripare, säger han.

Där ligger möjligheten, som han ser det: tillsammans med andra likasinnade och tekniskt avancerade Nato-allierade ser och når Norden längre än något land gör på egen hand.