Efter flera år som drönaroperatör i den ukrainska armén ser Ihor nu en framtid inom försvarsindustrin. Målet är att arbeta med testning och utvärdering av rekognoseringsdrönare – och använda erfarenheter från fronten för att utveckla nästa generations system.

När Nordic Defence Sector träffar Ihor på Tjörn utanför Göteborg deltar han i Help Ukraine Gothenburgs veteranprogram Hug for Heroes, som stöttar sårade ukrainska veteraner i återhämtning och återgång till arbetslivet. Han är fortfarande formellt anställd av den ukrainska armén, men befinner sig i processen att lämna sin tjänst efter att ha förlorat ett ben och genomgått en längre rehabilitering.

Före kriget arbetade han som filmredigerare vid en studio i Lviv. Efter att ha anslutit sig till armén blev han drönaroperatör med fokus på rekognosering.

– Jag flög främst DJI Mavic och Autel. Nu är jag intresserad av att arbeta med större rekognoseringsdrönare, exempelvis med test och evaluering innan systemen levereras till militären, säger han.

Planen är att genomgå ytterligare utbildning under hösten innan han söker sig vidare till försvarsindustrin.

– Erfarenheten från rekognosering är fortfarande relevant. Jag vet vad operatören behöver och vad som fungerar i praktiken.

Vägen tillbaka till arbetslivet ser olika ut för de veteraner han möter.

– Vissa vet exakt vad de vill göra. Andra söker fortfarande efter en ny riktning. Många vill också lämna allt bakom sig och hitta ett lugnare liv, kanske inom jordbruk eller ute i naturen.

Men när frågan kommer till hans egen framtid är riktningen redan utstakad. Han hoppas kunna ta med sig sina erfarenheter in i försvarsindustrin.

– Mina kamrater är fortfarande kvar där. Efter att jag skadades blev situationen ännu svårare för dem. De fick gå upp till tjugo kilometer med utrustning till och från sina positioner eftersom fordon riskerade att upptäckas och bekämpas av FPV-drönare, säger han.

Han beskriver hur erfarenheterna från fronten gjort det svårt att återvända till det liv han hade före invasionen.– Jag skulle kunna gå tillbaka till mitt gamla arbete som filmredigerare, men det känns inte rätt. Om jag inte kan vara där tillsammans med dem på slagfältet vill jag åtminstone arbeta med något som kan göra deras arbete lättare.

Enligt Ihor finns det också ett stort intresse från försvarsindustrin för veteraners erfarenheter.

– De företag jag har varit i kontakt med ser erfarenheten som värdefull. Veteraner är inte bara välkomna, de är efterfrågade.

Samtidigt konstaterar han att steget till större och mer avancerade drönarsystem kräver ny kompetens.

– Jag har inte arbetat med större rekognoseringsplattformar tidigare, så det är naturligtvis en nackdel. Men det finns utbildningar i Ukraina och jag tror att företag är beredda att vidareutbilda personer som redan har operativ erfarenhet.

Det som veteraner kan bidra med är enligt honom ett perspektiv som är svårt att få på andra sätt.

– Vi har använt systemen i verkliga situationer. Vi vet vilka problem som uppstår och vad operatören faktiskt behöver. Det är erfarenheter som är svåra att läsa sig till.

Han menar att utvecklingen på slagfältet redan har börjat förändra vilka typer av drönarsystem som efterfrågas.

– Små drönare möter allt fler motåtgärder. De stora rekognoseringsplattformarna har en stark framtid, säger han.

Enligt Ihor blir det allt svårare för enklare kommersiella system att verka nära frontlinjen när båda sidor utvecklar nya metoder för att störa, upptäcka och bekämpa drönare.

– När jag började använda Mavic och Autel var de väldigt effektiva verktyg. Men utvecklingen går snabbt. Det som fungerade för ett eller två år sedan fungerar inte alltid på samma sätt i dag.

Han ser därför ett växande behov av större och mer avancerade rekognoseringsplattformar med längre räckvidd och högre motståndskraft mot olika typer av motåtgärder.

Samtidigt menar han att erfarenheter från fronten kan bidra när nästa generations system utvecklas.

– Redan mellan Mavic och Autel finns stora skillnader i hur de beter sig i vind, hur bildöverföringen fungerar och vad som brukar gå sönder först. Det är sådant som sällan syns i ett produktblad men som spelar stor roll i praktiken.

Han återkommer flera gånger till att veteraners erfarenheter handlar om mer än att ha flugit drönare i strid.

– En ingenjör kan ha gjort hundratals timmar i simulator och ändå inte veta vad operatören faktiskt behöver i fält. Den erfarenheten får man bara genom att använda systemen i verkliga situationer.

Till nordiska försvarsföretag har han ett enkelt budskap:

– Vi som är veteraner söker inte välgörenhet. Vi söker en plats där våra erfarenheter kommer till nytta. Det är stor skillnad.