Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) har överlämnat en riskbedömning av bioteknikområdet till Försvarsdepartementet. Rapporten gör gällande att tekniken är avgörande för totalförsvaret, men varnar för att en fragmenterad bransch och bristande uppskalningsförmåga utgör säkerhetsrisker.
Regeringen gav i september ifjol FOI i uppdrag att kartlägga nationella förmågor och risker inom bioteknik. Resultatet, som redovisades den tidigare i januari för Försvarsdepartementet och nu har summerats av FOI, belyser enligt FOI teknikens dubbla användningsområden där civila framsteg även kan tillämpas militärt.
Enligt myndigheten finns stor potential att stärka både operativ förmåga och civil beredskap, exempelvis inom traumavård där vävnadslim kan användas för att påskynda sårläkning. Samtidigt betonas vikten av bioanalys för att identifiera biologiska hot.
– Redan i dag är bioanalys och forensik med avancerad DNA/RNA-sekvensering avgörande för att snabbt verifiera och karakterisera biologiska hot. Det som ofta glöms bort är att det här är en värdekedja: Från data och laboratoriekapacitet till robusta rutiner, kvalitetssäkring och operativ implementering, säger Alexander Gorgijevski, forskare på FOI.
Rapporten identifierar en diskrepans mellan Sveriges starka grundforskning och förmågan till industrialisering. Utmaningar som brist på riskkapital i senare faser och otydliga myndighetskrav riskerar att leda till att produktion och ägande flyttar utomlands, enligt forskarna.
– De största problemen är brist på uppskalningskapacitet och riskkapital när en produkt är på väg in i en senare utvecklingsfas, att leveranskedjorna är både sårbara och beroende av utländsk teknik samt otydliga myndighetskrav, säger forskaren Michal Budryk.
Under arbetet har forskarna intervjuat vaccinproducenter. Det framkom att nyckelpersonal inom branschen ofta saknar krigsplacering och att det saknas tydliga beredskapskontrakt för produktionskapacitet vid kriser. FOI rekommenderar att dessa regulatoriska och kontraktuella brister åtgärdas.