Danmarks marin rustas för framtidens krigföring

När Danmarks marin ska rustas upp förändras också synen på hur försvarsförmåga byggs och vidmakthålls. I en intervju beskriver Claus Lundholm Andersen, från Forsvarsministeriets Materiel- og Indkøbsstyrelse (DALO) hur mjukvara, flexibilitet och ett närmare samarbete med industrin blir avgörande för att möta framtidens säkerhetsutmaningar.

Under Navy Tech & Seabed Defence 2026 samlades ledande aktörer inom marinsektorn för diskussioner och kunskapsutbyte. Under de kommande åren ska Danmarks marin genomgå en omfattande upprustning, en strategi som presenterades av Søren Kjeldsen, chef för den danska marinen, tillsammans med Claus Lundholm Andersen, ansvarig för marinprogrammen vid Forsvarsministeriets Materiel- og Indkøbsstyrelse (DALO).

Efter presentationen träffade Nordic Defence Sector Claus Lundholm Andersen för att få en djupare förståelse för hur Danmark ser på framtidens anskaffningsförmåga och hur landet planerar att möta kommande behov.

Lundholm Andersen beskriver behovet av skräddarsydda metoder beroende på vad som ska anskaffas och hur respektive projekt är utformat. Flexibilitet i beslutsfattandet är därmed central, men han betonar samtidigt vikten av noggrannhet i processerna, inte minst med tanke på plattformarnas komplexitet och omfattning.

– Vissa projekt lämpar sig bättre för mer traditionella metoder, medan andra kräver ett mer innovativt och flexibelt arbetssätt, säger han och fortsätter:

– Historiskt har det traditionella tillvägagångssättet ofta inneburit en lång analysfas tillsammans med slutanvändarna, följt av upphandling, kontraktsskrivning och slutligen implementering. Samtidigt måste vi vara ärliga: för mycket stora och komplexa plattformar behöver vi ta den tid som krävs. Vi kan inte bara skynda på, säger Lundholm Andersen.

I dagens försvarsmiljö utgör mjukvara en allt större del av militära system, vilket förändrar hur försvarsförmågor planeras, utvecklas och bibehålls. Till skillnad från tidigare, då fokus främst låg på hårdvara och mekanik, är dagens försvarsförmåga i hög grad definierad av mjukvara. Det ställer nya krav på kontinuerliga uppdateringar och ett nära samarbete med industrin för att säkerställa att systemen förblir relevanta och effektiva över tid. Enligt Lundholm Andersen är detta både en naturlig utveckling och en tydlig utmaning för sektorn.

– Givet utvecklingen blir förmågan att kontinuerligt uppdatera mjukvara helt central.

Han lyfter vardaglig konsumentteknik som exempel på system som kräver löpande uppdateringar för att hålla hög funktionalitet.

– När du har en telefon får du regelbundet uppdateringar och kan lägga till nya funktioner över tid. Det är den typen av tänkande vi behöver ta in även i det militära området. Det är lättare sagt än gjort. Vi har stött på utmaningar längs vägen, men vi är på väg, och vi har en nära dialog med industrin om hur detta ska fungera i praktiken. De brottas med samma frågor som vi, säger Lundholm Andersen.

Samtidigt innebär den snabba teknikutvecklingen att tidshorisonterna i försvarsupphandlingar blir allt mer problematiska. Stora militära system präglas av långa utvecklings- och leveranstider, medan tekniken, särskilt inom sensorer och mjukvara, utvecklas i betydligt snabbare takt. Det skapar ett glapp mellan beslutstillfället och den faktiska leveransen, med risken att systemen är på väg att bli föråldrade redan när de tas i bruk.

– Om vi till exempel beställer ett nytt radarsystem i dag uppstår frågan: hur säkerställer vi att det fortfarande är relevant och modernt när det levereras om tre till fyra år, säg runt 2029? Det är en betydande utmaning.

Delar av lösningen, enligt Lundholm Andersen, ligger i ett tätare samarbete och en mer kontinuerlig dialog mellan industrin och försvarssektorn som helhet.

– En del av svaret är att engagera industrin i ett mer partnerskapsbaserat samarbete, snarare än att se relationen som en ren transaktion. Det är inte hela lösningen, men det är definitivt en viktig del av den, säger Lundholm Andersen avslutningsvis.