Överstelöjtnant Andreas Nederberg är avgående bataljonschef vid Försvarsmedicincentrum, FöMedC, och jobbar nu på Operationsledningen. I september var han ställföreträdande övningsledare för CAMO24, en internationell civil-militär Natoövning som flera ministrar besökte och som testar patientflöden vid masskadeutfall. I FSN Perspektiv delar han med sig av hans erfarenheter och slutsatser från övningen.

Civil-militär samverkan är avgörande för hantering av kriser. Det skapar förutsättningar för en stat att koordinera sin förmåga för att effektivt möta katastrofer, stöd till civila samhället men också för att avskräcka en motståndare från att försöka skapa civil- eller militär oreda. Det fungerar även som planering och förberedelser i händelse av att staten hamnar i krig.

Konflikter medför komplexa samhälleliga utmaningar, vilka ofta sträcker sig långt bortom slagfältet. Även om det sker i närområdet, intilliggande länder, kommer det att underminera stabilitet, exepelvis genom flyktingströmmar. Det påverkar bland annat ekonomi, infrastruktur och skapar sociala störningar. Med gemensamma ansträngningar över flertalet samhällssektorer och länder går det att förbereda sig för dessa utmaningar. Det skapar förtroende och motståndskraft samt förhindrar utbredning av det motsatta.

Inträdet i Nato beskrivs ofta som en ”whole-of-a-soceity approach”, med andra ord; det är Sverige som gått med i Nato, inte bara Försvarsmakten. Det är särskilt överensstämmande vid hantering av stora flöden med allierade patienter, från exempelvis Finland och Baltikum, som förväntas kunna transiteras genom Sverige och vidare västerut i Europa. Det involverar såväl sektorsansvariga- som regionala myndigheter men även näringslivssektorer.

Som en del i detta arbete har Sverige spelat en aktiv roll i Natos Casualty Move (CAMO) 2024, en scenariodriven stabsövning, som genomfördes vid Ledningsregementets ledningsträningsanläggning i Enköping 2024-09-09—13. Även om FM var värd för övningen så planerades den och genomfördes av Multinational Medical Coordination Centre – Europe (MMCC – E). Övningen samlade 100 övade personer samt en övningsledning med ytterligare 50 personer

Deltagare från 16 nationer bildade nationella civil-militära celler för att ta sig an de utmaningar som presenterade som ”spelkort”. Lösningarna låg oftast i att inventera vilka processer och förmågor som fanns tillgängliga, antingen militärt eller civilt, eller att närma sig intilliggande länder. Överstatliga EU och mellanstatliga Nato fungerade över tiden som fond för att skapa civil-militär interoperabilitet.

CAMO är ingen isolerad händelse utan en övningsserie som startade 2020 i Tyskland. Därefter har Ungern, Estland och Sverige varit värdar och nästa år genomförs övningen återigen i Tyskland. I april 2024 signerade Nato ”Patient Flow Management Guidline” vilken beskriver vad man vill uppnå. Övningsserien syftar till att skapa kunskap, erfarenhet och medvetande om hur man skall komma vidare tillsammans med medlemsländer, EU och andra organisationer.

I den svenska nationella cellen under CAMO24 deltog representanter från Försvarsmakten (Generalläkaravdelningen, Operationsledningen och Rikshemvärnsstaben). Dessutom civila representanter från Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap (MSB), Socialstyrelsen (SoS) och Katastrofmedicinskt centrum. Här finns erfarenhet av att evakuera Ukrainska patienter för vård inom EU. Bland annat genom nordiska Svalbardgruppen.

Då Sverige stod värd för övningen CAMO24 uppstod en möjlighet att merutnyttja tillfället. Under ledning av MSB tillsammans med SoS och FM planerades en parallellövning på samma plats, Nationell Seminarieövning (NSÖ). Övningen samlade 60 svenska deltagare från sektorsansvariga myndigheter, regioner, länsstyrelser med civilområden och militärregioner. Detta var möjligt till följd av de goda kontakter som byggts upp mellan myndigheterna samt flertalet enskilda initiativ.

NSÖ fungerade som stöd till den svenska cellen i CAMO24 men hade även till uppgift att identifiera utvecklingsområden för att hantera nationella- och internationella patientflöden. Vid förberedelserna ansåg även Frankrike att detta var en god idé och samlade på motsvarande vis ytterligare deltagare på länk från Paris.

Övningen gav uppslag om nödvändig framtida försvarsplanering med inriktning på juridik och tillträde. Dessutom en inventering över nödvändiga förmågor för framtiden. Även ledningsprinciper, behovet av infrastrukturell redundans, skydd och undanträngningseffekter belystes.

Vid en första utvärdering av övningen konstaterades bland annat att det behövs mer och överskridande kunskap om enskilda länders civil-militära samverkan och nationella system. Det gäller även för hur Nato och EU fungerar i respektive organisaton. Övningen konstaterades även fungera som ett effektivt forum för nätverkande, lärande och planering både inom och mellan länder. Den borgar för tillit och förtroende inför framtida samarbeten.