Efter två år som chef för Livgardesbrigaden lämnade överste Martin Johansson i veckan över befälet. I en intervju med NDS blickar han tillbaka på arbetet med att bygga upp brigaden från en motoriserad skyttebataljon och resonerar om hur Försvarsmakten behöver utvecklas för att snabbare kunna integrera ny teknik, dra lärdomar från Ukraina och möta kortare tidsramar.
Överste Martin Johansson var fram till den 2 september chef för Livgardesbrigaden, IB 1, vid Livgardet i Kungsängen utanför Stockholm. Under sina två år på posten var hans uppgift att utveckla och etablera brigaden från det som tidigare var en motoriserad skyttebataljon. Brigadens löpande verksamhet består bland annat av att taktikutveckla krigsorganisationen och utbilda grundorganisationen, samtidigt som brigaden ska hållas krigsduglig och kunna leverera effekt här och nu.
När NDS träffade honom under sommaren på soldathemmet intill Livgardet i Kungsängen sammanfattade han perioden som intensiv
– Intensiva dagar med många möten. Vi försöker utveckla organisationen så att den kan möta teknikutvecklingen och de förändringsbehov som uppstår, säger han.
Det handlar om att integrera ny teknik i organisationen, särskilt obemannade system på marken och i luften. Samtidigt utvecklas nya ledningssystem, och flera nya materielsystem införs, bland annat robotsystem och fordonssystem.
– Den stora utmaningen är att få alla dessa delar att fungera tillsammans som en helhet, så att plutoner, kompanier, bataljoner och brigader samverkar effektivt i systemet, säger han och fortsätter:
– Vi har ju ett arv i Försvarsmakten där vi haft ganska gott om tid, men inte så mycket pengar att göra saker med. Nu är det helt tvärtom. Nu har vi resurser på ett annat sätt, men vi har inte tiden. Tidigare kunde det ta år för att genomföra en viss organisations- eller metodutveckling, nu ska vi göra det på några veckor.
Hur går man tillväga för att faktiskt genomföra det då?
– Det finns inga enkla svar. Försvarsmakten behöver både göra en kulturell förändring och bli mer adaptiv och agil i sitt arbetssätt. Militärer är vana vid att göra långsiktiga planer och följa dem, men nu behöver vi också våga släppa fram den kraft och kompetens som finns i organisationen. Försvarsmakten har ett stort humankapital, inte minst genom reservofficerare, och genom att samla den kunskapen kan vi snabbare få effekt av ny teknik och nya system, säger han.
Vid händelse av krig är brigadens huvudsakliga uppgift att försvara Stockholm. Tillsammans med andra förband och försvarsgrenar beskriver Johansson brigaden som en viktig komponent i försvaret av huvudstaden. Brigaden är en manöverbrigad, vilket innebär att den också ska kunna lösa uppgifter som en del av en svensk division på annan plats.
Då krävs det att man är både innovativ och anpassningsbar gissar jag?
– Ja, absolut. Det är en viktig del i brigadens utveckling. Med den snabba teknikutvecklingen behöver vi snabbt kunna ta till oss ny teknik, föra in den i organisationen och utveckla metoder som skapar synergieffekter mellan olika system. Innovation är ofta svårt att toppstyra, säger han.
Diskussionen kommer in på STRILAB, krigsinkubatorn vars initiativtagare är reservofficerare från brigaden. Under våren och sommaren genomfördes försök kring både militära problem och möjliga lösningar inom ramen för programmet, med förhoppningen att framöver kunna tillämpa lösningar inom brigadens krigsorganisation.
Hur ser ni på skalbarheten i detta, och kunskapsutbytet med andra delar av Försvarsmakten?
– Det pågår. På arménivå arbetar man med andra typer av militära problem, medan vi börjar mer underifrån i organisationen. Förhoppningen är att dessa perspektiv ska mötas så att det skapas en tydlig kedja där erfarenheter och lösningar kan delas. Det som utvecklas i en brigad kan vara relevant även för andra brigader eller högre nivåer. Därför behöver vi hitta metoder för att sprida och återkoppla lärdomar, så att arbetet skapar synergieffekter i hela organisationen, säger han.
Livgardesbrigaden har nyligen avslutat sitt deltagande i Operation Interflex. Interflex är ett samlingsnamn för flera utbildningsinsatser, ledda av Storbritannien, där ukrainska soldater utbildas. Johansson var nöjd med brigadens bidrag, där båda parter enligt honom kunde lära av varandra.
– För brigadens personal på plats var det naturligtvis mycket motiverande att känna att de bidrog till att stärka ukrainarnas förmåga. Genom att ta tillvara erfarenheterna därifrån och snabbt föra in dem i vår egen erfarenhetshantering kan vi använda dem direkt i vår utveckling. Det innebär ett mer agilt sätt att arbeta, där lärdomar snabbare kan påverka både metoder och doktrin, säger han.
Hur anpassar man sig till den oerhört snabba teknik- och taktikutveckling som just nu sker i Ukraina?
– Det hänger ihop med den kulturförändring vi behöver göra. Vi måste kunna genomföra försök snabbare och, när något fungerar, också snabbt implementera det. Med initiativ som STRILAB handlar det i grunden om att lära oss att lära, att dra slutsatser och vara innovativa, säger Johansson som utvecklar sitt resonemang:
– Om ett av försöken vi gör i sommar leder till något vi går vidare med är jag nöjd, men även om inget gör det är det ett resultat, eftersom vi då har lärt oss något. Innovation innebär också att acceptera att allt inte lyckas.
Upplever du att byråkrati är ett hinder för den innovationskultur vi diskuterar, eller är det en orättvis bild?
– Som en stor myndighet har vi ju ett stort ansvar att följa lagar, förordningar och att förvalta skattebetalarnas medel på ett sätt som ger maximal effekt. Samtidigt ser jag ingen motsättning mellan det ansvaret och behovet av utveckling. Det måste gå att kombinera.
Avslutningsvis, vad vill du se framåt i brigadens utveckling?
– Jag är väldigt nöjd med den utveckling vi ser just nu. Vi tar egna initiativ och bidrar tydligt till att utveckla vår förmåga. Vi sitter inte och väntar på att någon annan ska komma med en detaljerad plan, utan är själva med och driver utvecklingen. Kan vi fortsätta i den riktningen de kommande åren kommer vi att lägga en stabil grund för brigadens fortsatta utveckling, säger Martin Johansson.