Den europeiska försvarsproduktionen växer i en takt sektorn inte har sett på decennier. ReArm Europe siktar på 800 miljarder euro, SAFE-instrumentet adderar ytterligare 150 miljarder i lånekapacitet och nationella Nato-budgetar växer parallellt. Men enligt Viktor Eliasson, vd för Diadrom, riskerar en annan utmaning att hamna i skymundan.

– För varje ny plattform, variant och mjukvaruversion byggs det upp en komplexitet som många organisationer underskattar. Det är inte alltid någon som har det samlade ansvaret för helheten, säger han.

Enligt Eliasson står försvarsindustrin inför en utveckling som påminner om den omställning fordonsindustrin genomgick under 2010-talet.

– Bilindustrin har redan gått igenom den här resan. Försvarssektorn står nu inför många av samma frågor, men konsekvenserna kan bli större eftersom det handlar om system där tillgänglighet är direkt kopplad till operativ effekt.

Han beskriver ett scenario som blir allt vanligare när samma plattform säljs till flera olika länder.

– Varje kund vill ha sina egna sensorer, sina egna kommunikationslösningar och sina egna anpassningar. Efter några år har man inte längre en produkt utan hundratals eller tusentals varianter som ska hanteras och hållas uppdaterade.

Resultatet blir att mjukvaruhantering utvecklas från en teknisk fråga till en verksamhetsfråga.

– Den centrala frågan är egentligen ganska enkel: vet vi vilken mjukvara som finns installerad på varje enskild enhet, och kan vi uppdatera den när det behövs?

Överste Håkan Petersson, ansvarig för rustningsenheten och landbaserade system på Försvarsmakten, instämmer.

– Ju mer komplexa systemen blir, desto viktigare blir kontrollen över konfigurationer, underhåll och uppdateringar. Annars riskerar man att tappa tillgänglighet där man behöver den som mest, säger Håkan Petersson.

– Det där är egentligen hela poängen. Operativ effekt handlar inte bara om prestanda. Det handlar också om att systemen fungerar över tid, att de går att underhålla och att man har kontroll över sin konfiguration, säger Eliasson.

Han menar att försvarsindustrin nu närmar sig samma typ av mjukvarudisciplin som vuxit fram inom fordonssektorn genom standarder och arbetssätt för cybersäkerhet, funktionssäkerhet och livscykelhantering.

– Det är inte tekniken i sig som är ny. Det nya är att samma arbetssätt behöver flytta in i försvarssektorn.

Diadrom har sin bakgrund i forskning vid Chalmers och Göteborgs Universitet och arbetar i dag med mjukvarulivscykel, diagnostik och integrationsfrågor inom komplexa tekniska system. Bolagets mjukvara används bland annat i Volvo EX90 och EX60, samtidigt som företaget under tolv år levererat fordonsdiagnostiska system till FMV.

– I komplexa tekniska system är den verkliga utmaningen att få hela kedjan att samverka och faktiskt fungera i alla lägen. Vi är lojala mot funktion, inte mot ett enskilt system eller en enskild leverantör.

Diadrom beskriver sin roll genom konceptet “Diadrom Inside”, som enligt Eliasson handlar om att säkerställa att helheten fungerar, inte bara de enskilda delarna.

– Försvarsindustrin står inför en mjukvarudefinierad omställning. Frågan är inte om den kommer, utan hur väl organisationerna lyckas hantera den.

I nästa del av reportageserien utvecklar Viktor Eliasson hur erfarenheter från fordonsindustrin kan användas för att minska riskerna när försvarssektorn tar steget in i en allt mer mjukvarudefinierad verklighet.